Min mormor Elin Viktoria föddes den 24 september 1890 i Halmstad, Hallands län. Elins far Otto var 29 år och hennes mor Johanna var 26 år när hon föddes. Elin döptes den 16 november samma år och dopvittnen var ”hustrun Vera Petronella Andersson och pigan Maria Möller, båda från Halmstad”. Elin döptes av J. Wallinder. När Elin föddes fanns redan tre barn i familjen, och det kom att bli fler.
Elins far, Otto Lambert Bolmér, var född den 25 juli 1861 i Vrå, Kronobergs län, och hennes mor, Johanna Kristina Ullman, var född den 11 februari 1864 i Veinge, Hallands län.
Det finns inga bilder från Elins barndom, så vi får nöja oss med texten.
Det är sorligt, men så är det. Jag har inga minnen av henne och jag vet inte så mycket om henne. Det enda jag vet är att hon blev demenssjuk. Men jag vet inte när hon blev sjuk, och jag vet inte heller när hon blev inlagd på S:ta Maria sjukhus i Helsingborg. Troligtvis blev hon inlagd någon gång under senare delen av 1940-talet. Jag bygger detta antagande på en bild från 1949. På bilden finns bland annat mina föräldrar, jag och min morfar. Inte mormor.
Borgmästargården i Laholm 1949.
På bilden (från vänster): Min morfar Torvald, pappas systrar
Svea och Barbro, jag på pappas arm och min mor. Flickan längst fram är
dotter till bekanta till mina föräldrar. Hon heter Inger Magnusson.
Fritz Torvald Söderström gifter sig med Elin Victoria Bolmér den 27 oktober 1912. Vigselförrättare är H.A. Hedén. De bor sedan oktober 1912 i kvarter 29, Vägporten nr 1, Öster Tullsroten. De hyr hos sömmerskan Petronella Kalling.
Lysningsnoisen var införd i Sydhalland den 18 oktober 1912.
Det var staden som ordnade nödhjälpsarbetet. Allt arbete skulle utföras för hand (det fanns en mekanisk stenkross) och ersättningen för detta slit var låg. Genom ”De arbetslösas Förening” skrevs ett brev till Drätselkammaren med begäran om hjälp.
Till Laholms Arbetslöshetskommitté
Laholm
Ordf. Herr Anton Jönsson
Undertecknande, inom Laholms kommun boende och mantalsskrivna arbetare, /samtliga oförskylt arbetslösa/ får härmed hos Arbetslös-hetskommittén hemställa om, att det ofördröjligen vidtages åtgärder för att avhjälpa den svåra arbetslösheten.
Undertecknade, vilka i genomsnitt under det gångna året haft en årsinkomst av 1100 á 1200 kr, har på grund av att även sommarmånaderna arbetsbrist förelegat, fått sin ekonomi synnerligen undergrävd.
Med de små inkomster vi haft under det gångna året, är det väl för envar förklarligt att några besparingar omöjligen kunnat göras.
Får påpeka att ett stort antal av oss har under de senaste månaderna levat på kredit som affärsmännen lämnat. Skulle nu affärsmännen avstänga krediten, så är vi hänvisade till fattigvården.
Utsikterna till arbete inom den fria arbetsmarknaden äro mycket små inom den närmaste tiden.
Det kommunalarbete som för närvarande bedrivs, är att beteckna som synnerligen otillfredsställande. Som arbetet varit ransonerat för det ringa antalet arbetare som beretts arbete, har detta gjort att den inkomsten knappast förmått att hålla den värsta nöden från dörren.
Uppgifterna (foto och brev) är hämtade ur en av Gamla Laholms årsskrifter.
Tyvärr vet jag inte så mycket om morfars yrkesliv. Jag har hittat att han vid något tillfälle arbetade som cykelreparatör (hos sin bror Henry) samt att han varit ”kommunalarbetare”. Men ett vet jag (med hjälp av Gamla Laholms årsböcker), och det var detta.
På trettiotalet, drabbades Sverige, som så många andra länder, av en djup ekonomisk depression med arbetslöshet och social nöd. Orsaken var bland annat den stora börskraschen i USA. Och inte nog med detta. En annan oro började sprida sig över Europa. Hitler tog makten i Tyskland 1933, och snart skulle världen drabbas av ännu ett världskrig.
Även Laholm drabbades av depressionen och dess effekter. Torvald, och många andra, drabbades av arbetslöshet och i en av Gamla Laholms årsskrifter har jag hittat denna bild. Bilden visar nödhjälpsarbetarna vars uppgift var att, med slägga, krossa sten till makadam.
Från vänster: Oskar Blomgren, J G Bengtsson, Albin Gunnarsson,
Viktor Andersson, Torvald Söderström, Axel Andersson,
Torvald börjar sin skolgång i småskolan 1898. Av 1899 års examenskatalog (kommunarkivet) framgår att eleverna fick betyg från första klass. Ämnena var ”Kristendomskunskap” där ”Biblisk historia” (med förklaringen av vad som ingår: ”Gamla och nya testamentet, Norlén Lundgrens bibl. Historia för småskolan”) och ”Katekes” ingick, ”Modersmålet” (innanläsning och välskrivning) och ”Räkning”.
Torvalds betyg i biblisk historia blev b, katekeskunskap b, innanläsning b, välskrivning ab och räkning b. Torvalds betyg i ”flit” blev ab och ”uppförande” ab. Här finns en osäkerhet om betygskalan.
När Torvald slutar sin skolgång 1905 så har det varit lite fler ämnen på schemat. Betygsskalan är 0 – 3(?).
Sommaren 2012 besökte jag Laholm där min morfar var född och där han levde till sin död. Nu hör det till saken att jag tillbringat många somrar hos min morfar, så ett av syftena var att besöka barndomens platser och försöka återuppliva lite barndomsminnen. Men det fanns också ett annat syfte med besöket och det var att söka lite litteratur om staden och då blev biblioteket ett självklart mål.
Efter lite slötittande på litteratur som handlade om Laholm fastnade jag för en hel serie årsböcker som ges ut av föreningen Gamla Laholm. Nu var jag fast. Det blev flera timmar på biblioteket.
Jag bläddrade igenom alla upplagor mellan 1990 till 2011, och vad tror ni att jag fann? Jo, där dök min släkt (på min mors sida) upp i flera av böckerna, både i bild och i text. Bara genom denna snabba genomgång av böckerna fick jag veta mycket om släkten Söderström som jag inte hade en aning om. På ett ställe står det så här. ”Sönerna Fredrik, Ernst, Torvald, Henry och Ivar blev alla kända Laholmsprofiler”. Och en av dessa profiler, Torvald, var alltså min morfar.
En bild som fanns i en av böckerna visar att morfar och två av hans bröder spelade fotboll i Laholms IF. Detta har han inte berättat för mig, trots att jag själv spelade fotboll när jag var ung.
LIF:s fotbollslag 1911. Övre raden: Torvald Söderström, S Eklund, A Strandberg.
Mellersta raden: Ernst Corné, Ivar Söderström, Axel Olsson, Ernst Söderström, Sigfrid Nilsson.
Nedre raden: Karl Nilsson, Svante Ebbeson, Börje Nilsson.
Adolf och Johanna gifte sig den 18 november 1883 (Wigde af Pastor S. Dahl). När Torvald föds finns redan tre barn i familjen, nämligen Fredrik Vilhelm, född den 1 november 1884, Henry William, född den 15 december 1886 och Ernst Werner, född den 2 april 1889. Torvald skulle föräras med ytterligare en bror, Ivar, 1895 (15 mars). Brodern Ernst blev sedermera ”Sille” med hela Laholm.
Min morfar, Fritz Torvald, föddes i Laholm (Laholms stadsförsamling) den 17 maj 1891. Föräldrarna var läderhandlare Adolf Fredrik Söderström och Johanna Matilda Johansson. Adolf var 41 år och Johanna var 31 år när Torvald föddes. Torvald döptes en månad senare, nämligen den 17 juni. Dopvittnen var stadsvaktmästaren BP Hallén och hans hustru Carolina Hallén.
När Torvald föds bor de på Öster Tullsroten nr. 124½ (där systembolaget finns idag) där de hyr av ”garfvaren” och värdshusidkaren Carl Adolf Edman och så småningom av dödsboet efter Edman (dog i oktober 1895).
Min morfar är pojken med sjömanskragen (sittande från höger).
Det var ganska spännande för en liten grabb, det där med morfars träben. Ibland skojade han med mig. Han sa att jag skulle lägga örat till det lilla hål som fanns i den del av träbenet där han satte ner ”stumpen” och lyssna på fågelsången. Jag lyssnade, men ingen fågelsång. Hålet var väl till för att det skulle bli lite ventilation för ”stumpen”. Morfar hade råkat ut för en olycka där han blev av med benet precis ovanför sitt knä, därav detta träben.
Jag kommer så väl ihåg benet där det stod lutat mot väggen när han hade lagt sig och hur han spände på sig benet på morgnarna med hjälp av ett antal remmar. Jag kommer ihåg våra promenader som framskred i maklig takt. Inte gjorde det mig något att det inte gick så fort. Det hände till och med att han vände sig om och ropade ”skynna dej påg”. Våra promenader hade alltid ett mål. Antingen var det till Tivolipaviljongen där vi drack kaffe och åt våfflor, eller så var det något kafé inne i staden där kaffe och wienerbröd var en av favoriterna. Favoritkaféet var Cecil (egentligen Cecilia, men det var Cecil i folkmun) som ligger vid torget.
Åkulla bokskogar är ett fint utflyktsmål i Halland. Där finns utmärkta stigar att vandra på. Stigarna är olika långa och av skiftande svårighetsgrad. På våren breder vitsipporna ut sig under bokarna.
Lite norr om Bua ligger Biskopshagens naturreservat. Naturreservatet ”domineras av fina hällmarker. Området är kuperat med omvälvande berg och dalgångar.” I reservatet finns en rik flora och ett rikt fågelliv.
När Curt och jag var ute på en av våra utflykter så stannade vi till vid havet i Ugglarp (ligger mellan Halmstad och Falkenberg) för en fikapaus. Då mötte oss denna fantastiska strand full av snäckskal. Ja, hela stranden var alldeles täckt av snäckskal.
Den här vintern har mest, hitintills, präglats av regn, rusk och blåst. Endast enstaka dygn har det varit minusgrader, sol och ibland lite snöflingor som dalat ner från himlen. För att få ”riktiga” vinterbilder får jag söka mig tillbaka till 2010. Här en bild från Bua hamn.
Tredje dagen (se föregående) ägnades till stor del i sökandet efter miljöer för Curts forskande i Karin Bergöös (Larsson) liv, bland annat Landeriet Freden (som Karin målat av) och Träslövsläge (där Karin tillbringat några dagar en sommar). Men vi hann också med en tur i det halländska landskapet.
Curt i samspråk med en personal. Freden var vid vårt besök en förskola. Av det forna landeriet fanns bara huvudbyggnaden kvar.
Tredje dagen (se förra inlägget) ägnades åt närmiljön i Bua. Bland annat en tur ut till Bua fyr, vi studerade båtlivet och naturligtvis avslutades turen med en öl på Marinan.
I juni 2013 var Curt hos mig i Bua. Dagarna ägnades åt utflykter, strövtåg och lugna kvällar med god mat och dryck. Curt kom den 9 juni och redan dagen därpå var det dags för den första utflykten. Vi reste till Laholm. Laholm har ett speciellt utrymme i mitt hjärta. Det var där jag tillbringade många somrar, hos min morfar, under min barn- och ungdomstid.
I Laholm besökte vi Glänninge sjö, där jag och min kompis Bosse, badade, när vi inte cyklade ut till Mellbystrand. Vi strosade också i den gamla stadsdelen och stannade till en stund på torget.
I det gula huset, Gamleby gränd 6, tillbringade jag många somrar.
I år blir det också en salig samling av bilder och kommentarer. Jag tänker fortsätta på den inslagna vägen och berätta lite om våra (gubbarna) träffar och små utflykter. Men kanske blir det också lite släktbilder. Men ett är säkert. Det blir lite bilder från byn vi bor i, Bua, och kanske lite bilder från Buas omgivningar och kanske också från andra ställen i Halland.
Det blev många kanske. Anledningen är just detta. Det kanske blir så, jag vet inte. Tiden får utvisa detta.
Jag börjar året med en bild från Bua. Bilden visar Bua hamn, och det kommer säkert fler bilder från hamnen. Hamnen präglar till stor del livet i Bua.
En del av Bua hamn (bilden är tagen den 5 januari 2023).
Men det är inte bara dis, dimma och regn här på västkusten (se förra inlägget). Det händer att det blir snö, solsken och vintrig krispighet. Här en bild från den 6 februari2010.
Efter besöket i Laholm (se föregående inlägg) landade vi framåt eftermiddagen i Halmstad, där vi tog in på vandrarhemmet Kaptenshamn. Efter lite rumsstök (bäddning) så delade vi på ett par flaskor vin ute på gården innan vi tog en liten stadspromenad (såg bl. a Picassostatyn). Vi lyckades slinka in på en restaurang där vi inmundiga några öl, och lite tilltugg.
Efter en natts god sömn och en stadig frukost var det dags för lite glass på torget i Halmstad för att sedan bege oss till Mjellby konstmuseum för att först och främst studera Halmstadsgruppen.
Bert i solskenet med en glass.Mjellby konstmuseum.
I arla morgonstund, dag två på gubbträffen 2016, styrdes färden mot Laholm. Laholm har en stor betydelse för mig. Min släkt på min mors sida är därifrån och jag tillbringade många av mina barn- och ungdomsår hos min morfar.
Dagen i Laholm började med förmiddagsfika på konditori Cecilia (i folkmun Cecil).
Curt och Bert vid fikabordet.
Sedan blev det rundvandring i de gamla stadsdelarna.
Efter rundvandringen var det dags för lunch. Fläskdag på Gröna Hästen. Det märktes för det var alldeles fullt med folk. Alltså fläsk med raggmunk alternativ med potatis och löksås. Vi provade båda varianterna, och mätta blev vi.
Vi hann också med Teckningsmuseet innan färden gick vidare ut till Mellbystrand och sedan till Skummeslövs strand (där man får köra ner med bilen på stranden) där vi passade på att känna på vattentemperaturen.
Efter detta styrdes kosan mot Halmstad för nya äventyr.
För att fortsätta lite på temat ”Gubbträffar” så startade gubbträffen 2016 i Äskhults by utanför Kungsbacka.
”Äskhults by är unik i Sverige, eftersom gårdarna ligger kvar på sina ursprungliga platser och inte splittrades under 1800-talets skiftesreformer”.
Vid Äskhult möttes vi av ett strålande ”högsommarväder”. Tyvärr så var inte byn öppen så vi fick nöja oss med att ströva omkring bland husen.
Fikapaus i solskenet.
Efter besöket i Äskhult styrdes kosan mot Bua. Eftermiddagen och kvällen ägnades åt prat, och mer prat, lite mat (gulasch) och ett litet bildspel från våra tidigare gubbträffar.
Ny dag, och snart var det dags för mig att sätta mig på tåget söderut. Men innan dess så hann vi med att göra ett besök på Länsmuseet i Örebro. Den aktuella utställningen handlade om, ja just det, Örebro.
Foton på personer, händelser mm, som man kunde ”rulla fram”.
Innan jag satte mig på tåget hann vi med att äta en god lunch på en av Örebros många restauranger.
Efter en stärkande frukost lämnade vi Söderköping och styrde kosan mot Häfla. Där fick vi en fantastisk guidning av Leif Sundeblad. Syftet var att lära lite mer om järntillverkning och om smedernas, och deras familjers, liv och leverne vid bruken.
Vattenhjulet som bland annat drev ….. ….. hammaren.Det gick åt mycket vatten vid bruken (därav att de alla låg vid vattendrag).
Tilläggas kan att på väg hem (Testa) stannade vi till vid Rejmyre glasbruk, där vi också fick en guidning i glasmuseet.
Efter nedslag vid Risinge gamla kyrka, besök på Arbetarmuseet i Norrköping styrde vi kosan mot Söderköping, vårt slutmål för dagen. Där tog vi in på vandrarhemmet…
…och träffades snart i dess trädgård med en flaska vin och en pratstund…
Bert och jag i solskenet med ett glas vin.
…innan vi gav oss ut på stan till en restaurang för att äta en bit. Plankstek. Och det blev ett par öl också.
Efter frukost bar det väg söderut. Första stopp var Risinge gamla kyrka (Mariakyrkan) där vi stannade till (församling där vissa av mina släktingar varit skrivna). Vi träffade på en kyrkvärd som hade vänligheten att visa oss runt och som släppte in oss i kyrkan.
Nästa stopp var naturreservatet Ekbackarna där vi intogo vår medhavda matsäck innan vi reste vidare mot Norrköping, där vi gjorde ett besök på Arbetarmuseet, och vandrade vid vattnet. På bilden syns Bert och jag på väg till museet.
Gubbträffarna hade flera teman. Träffen i september 2015 gick i historiens tecken. Men som alltid på våra träffar var maten en viktig del av dagarnas upplevelser. På bilden ses Curt där han fixar matsäcken för dagen. Om jag inte missminner mig så var det äggsmörgåsar på menyn.
I maj 2014 hade vi en ”gubbträff” (Bert, Curt och jag) i Berts sommarställe i Simora. Förutom fiske, musicerande, god mat och dryck spelade vi in en ”film”. Filmen, vars titel – Den ensamme ryttaren – bygger på en sång jag skrev till ett nyårsfirande för länge, länge sedan. Filmen utspelar sig i vilda västern. Det blev mycket med manusframtagande, leta rekvisita, besätta roller mm att ta sig an. På bilden två av rollerna i filmen. Länk till filmen finns på Tillbakablick/Gubbträffar/ Gubbträff 2014 Simora.
Efter en skön natt på vandrarhemmet, och frukost, fick vi en intressant guidning i Lotorp av Britta Gustavsson.
I Lotorp finns inget av det gamla bruket kvar. Men vi fick, med hjälp av vår guide, Britta, en bra bild av hur bruket såg ut, och låg, samt var flera av ”smedbostäderna” låg.
Som tur är finns det en del dokumenterat, och bilden nedan är hämtad från ”nätet”.
Anläggningarna sedda från SV. Lotorp Östergötland 1898-1905. Fotograf Viggo Jacobsson. Jernkontoret.
På väg hem stannade vi till vi Trehörnings masugn, Mariehamn, som ett led i ”att förstå” processen från järnmalm till färdig produkt. I masugnen framställdes tackjärn.
Men det krävs både tid för eftertanke och reflektion, så då passar det med en fikapaus.
Efter en intressant dag i Folkström – där en av mina ”smedförfäder” bott och verkat – och där vi hade turen att få guidning av Åke Edengren landade vi så småningom i Lotorp, och Lotorps vandrarhem. I den varma septembereftermiddagen unnade vi oss ett (kanske två) glas vin i vandrarhemmets trädgård. Detta för att stärka oss inför morgondagens guidning runt Lotorps bruk och brukssamhälle.
Jag har tidigare berättat om Curts och mina träffar och utflykter. Många av dessa har haft teman, antingen kopplade till min släktforskning eller till Cuts forskning om Karin Bergöö (Larsson). Men träffarna och utflykterna har också haft andra syften, nämligen att bara träffas,prata och göra trevliga saker.
Några veckor framåt skall jag berätta lite om våra ”möten” (se också Curts blogg), på ett mer lättsamt sätt.
År 2012 (i juni) var Curt hos mig i Bua. Förutom fina samtal och diskussioner promenerade vi i Bua med omnejd, besökte Varberg och Tjolöholms slott. På bilden Curt med en välförtjänt öl på den lokala restaurangen efter en lång ”ansträngande” promenad.
Den 10 juni 2015 somnade Amadeus in, efter en tids sjukdom.
Så här skrev vi den 10 juni 2016 . ”Amadeus vi älskar dig så oerhört mycket och saknaden efter dig är gränslös. Vi kommer att bevara dig i våra hjärtan så länge vi finns kvar. Vi är så glada att vi fått tillbringa så många fina år med dig. Vi hoppas att du känner likadant? Det är inte utan att man skulle vilja få något slags av svar, eller tecken, från dig.”
Amadeus hade många favoritplatser där han kunde koppla av och sova. Spjälsängen, sin bur, en stol i uterummet, på en hylla i linneskåpet, i skuggan av Magnolian, i skuggan av häcken, i bagageutrymmet i bilen och så sin älskade sovkorg.
Kompisen Pelle som kom och hälsade på ibland. Här har han klättrat upp på en cykel och satt sig i cykelkorgen för att kunna ”snacka” med Amadeus på balkongen.
När vi hämtade Amadeus så åkte vi direkt till vårt fritidshus, så Amadeus fick börja sin tid hos oss på landet. Så på helger och semestrar var han utekatt och övriga tiden var han innekatt i stan.
Nu ett litet uppehåll från tema ”släktforskning”. Jag skall berätta lite om vår katt under några veckor.
Den 4 maj 2002 föddes tre små katter, en kille och två tjejer. Två dagar efter den stora tilldragelsen träffade vi dessa små ljuvliga kattungar. Då bestämde vi också att det var den lille killen, som kom att få namnet Amadeus, som skulle flytta till oss.
Amadeus två dagar gammal i blivande mattes händer.
Ett sätt att närma sig förfädernas liv och leverne är att besöka platser där de bott och verkat. Jag, och mina vänner, Curt och Bert, har ägnat några resor i järnbrukens tecken. Jag skall fortsätta berätta om Gunnar Stenqvist.
Carl Gunnar föds den 4 maj 1876 vid Sonstorps bruk, Hällestads församling. Föräldrar är smeden Carl Alfred Theodor Stenqvist och Elin Wilhelmina Palmqvist. Carl Gunnar döps den 21 maj och dopvittnen är smeden Pehr Johan Segerdal och hans hustru Carol Söderström, drängen Otto Palmqvist och pigan Stina Warg, alla vid Sonstorp. Så här berättar Gunnar själv:
Ja ä född ve Sonstorps Bruk i Östergötland. Min far dä va Karl Stenqvist å han va född ve Folkströmmen, mamma va född ve Sonstorp. För övrit ä mor å ja födda i samma rum te å mä.
I maj 2015 besökte Curt och jag, Sonstorps bruk.
Curt Fröberg med Smedjan och Kvarnen i bakgrunden.Det går åt mycket vatten för att driva vattenhjulen till smedja och kvarn.
På Åke Edengrens hemsida finns en intervju med Gunnars Stenqvist, om hans liv och leverne, och främst om tiden som smed på olika järn bruk. Så här berättar han själv om bildandet av fackföreningen och arbetarekommunen.
Sen va ja mä där å bilda fackförening å ungdomsklubb å arbetarekommun, å ja va där te de slog igen. Ja blev vice ordförande i fackföreninga å sekreterare i ungdomsklubben. Så va ja ordförande i arbetarekommun å dessutom va ja sekreterare i en medecinfond. Å för allt dä där hadde ja inte ett öre. Om en beräknar den långa arbetsti`n vi hadde, så va dä ett oerhört arbete.
Detta gjorde han mellan skiften (12 timmars) på bruket, och då skall man betänka att hela familjen bodde i ett rum på antingen 22,5 kvm eller 18,6 kvm. Jag vet vilket hus de bodde i.
Åtta lägenheter (rum) på 22,5 kvm eller 18,6 kvm. I någon av de här lägenheterna bodde alltså Gunnar och Ida Teresia med sina fem barn.
I mitt förra inlägg berättade jag om farmors klippbok, där det bland annat fanns uppgifter om farmors far, Gunnar Stenqvist, som var med om att både starta en fackförening och en socialdemokratisk arbetarekommun i Lotorp. Detta väckte naturligtvis min nyfikenhet, jag ville veta mera. Ett sätt är att besöka platsen, och se om därfanns mer uppgifter om detta. Sagt och gjort.
Jag och min vän Curt gjorde en tvådagars utflykt till Lotorp (och Folkströms bruk). I Lotorp blev vi guidade av Britta som berättade om bruket och samhället. Men genom Britta fick jag också nyss om en bok ”Boken om Loptorp” (som hade arbetats fram av en studiecirkel). I den boken berättades om bildandet av Järn- och metallarbetareförbudet och Lotorps socialdemokratiska arbetarekommun.
Åtta från höger i den övre raden står alltså en av initiativtagarna till Järn- och metallarbetareföreningen i Lotorp, Gunnar Stenqvist. (Bilden är hämtad ur ”Boken om Lotorp”)
Det skall också sägas att vandrarhemmet som vi bodde på hade en gång i tiden vari smedbostäder.
En källa som hjälpt mig i min släktforskning är farmors klippbok. Farmor klippte ut artiklar om staden, Tranås, om stadens folk och om olika lokala händelser ur de två lokaltidningarna och klistrade in dessa i sin bok. Till stor del bestod klippboken av dikter, som varit publicerade i en av tidningarna, skrivna av Pelle Näver, men där fanns också en del dödsannonser, dödsrunor och andra noteringar från familjesidan. Nu fick jag namn på en del av min fars förfäder, både på farmors och på farfars sida. Ta bara exemplet nedan. Det är minnesorden över min farmors far. Här får man reda på att han varit smältsmed (detta hade man fått reda på i kyrkböckerna) men att han dessutom varit med om att starta upp en fackförening och varit med om att bilda en socialdemokratisk arbetarekommun. Bara en sådan sak gör en nyfiken och skapar en vilja att ta reda på mer. Mer om detta nästa vecka.
Sommaren 2012 besökte jag Laholm där min morfar var född och där han levde tills sin död. Nu hör det till saken att jag tillbringat många somrar hos min morfar, så ett av syftena var att besöka barndomens platser och försöka återuppliva lite barndomsminnen. Men det fanns också ett annat syfte med besöket och det var att söka lite litteratur om staden och då blev biblioteket ett självklart mål.
Efter lite slötittande på litteratur som handlade om Laholm fastnade jag för en hel serie årsböcker som ges ut av föreningen Gamla Laholm. Nu var jag fast. Det blev flera timmar på biblioteket.
Jag bläddrade igenom alla upplagor mellan 1990 till 2011, och vad tror ni att jag fann? Jo, där dök min släkt (på min mors sida) upp i flera av böckerna, både i bild och i text och detta spädde på min nyfikenhet ytterligare. Bara genom denna snabba genomgång av böckerna fick jag veta mycket om släkten Söderström som jag inte hade en aning om. På ett ställe står det så här. ”Sönerna Fredrik, Ernst, Torvald, Henry och Ivar blev alla kända Laholmsprofiler”. Och en av dessa profiler, Torvald, var alltså min morfar.
En bild som fanns i en av böckerna visar att morfar och två av hans bröder spelade fotboll i Laholms IF. Detta har han inte berättat för mig, trots att jag själv spelade fotboll när jag var ung.
LIF:s fotbollslag 1911. Övre raden: Torvald Söderström, S Eklund, A Strandberg. Mellersta raden: Ernst Corné, Ivar Söderström, Axel Olsson, Ernst Söderström, Sigfrid Nilsson. Nedre raden: Karl Nilsson, Svante Ebbeson, Börje Nilsson.
Jag skall under några veckor fortsätta på temat foton (och lite annat) med utgångspunkten viktiga upptäckter.
Detta är ett foto på min morfar, hans föräldrar och bröder. Jag fick fotot efter min mors död 1994. Jag hade haft det i drygt femton år innan jag plockade fram det. Det hade legat där i en låda utan att jag tänkt så mycket på det. Ska sanningen fram så hade jag glömt att jag hade det. Men vad är det då för märkvärdigt med detta foto?
Jo, så här är det! Jag visste inte att min morfar hade så många bröder. Jag visste att han hade en bror, Henry, men de andra visste jag inte om. Det fanns ytterligare en person på fotot som jag kände till, Ernst, men inte att han var bror till min morfar. På baksidan av fotot fanns namnen på brödraskaran, Fredrik, Henry, Ivar, Torvald och Ernst och deras föräldrar Mathilda och Adolf. Detta blev en viktigt upptäckt för min forskning om släkten Söderström.
I min mors fotoalbum finns två bilder på en finsk pojke, jag tror att det står Lauri Vallonen under en av bilderna. Bilden är från början av 1940-talet och det trista är att jag inte frågade min mor medans hon levde vem denna pojke var. Nu kan jag bara spekulera. Kan det vara så att min morfar och mormor hade denna Lauri boende hos sig? Var han ett så kallat finskt krigsbarn? Jag vet att flera finska krigsbarn hade en fristad i Laholm.
Här fanns ett foto, och ett namn, men med min tidigare brist på nyfikenhet så vet jag ingenting om pojken, och hans situation, bakgrund, vad som sedan hände med honom (återvände han till Finland?) etcetera.
Det är inte bara foton och namn på personerna (och platser etc) som är viktiga, utan också berättelserna om personerna (och platserna etc). Så en uppmaning: Var nyfikna!
Jag har nämnt det förr. När det gäller släkten så är det ont om foton som kan ge en bild av personerna och de miljöer de levde i. Då var det inte utan att jag blev jätteglad när jag fick två fina album, med en mängd fina och intressanta foton i, av min kusin i Laholm.
Så här är det! Min morfars mors syster emigrerade till Amerika, och nu skulle jag få bilder av henne och hennes nära och kära. Men ack! Jag drog ur varje bild ur deras fack för att se om det fanns några noteringar om namn eller platser. Det fanns inga noteringar alls. Så albumen hjälpte mig inte i identifieringen av personerna i albumen.
Ett tips: Notera på era foton vilka som avbildas, och helst när och var.
Elin och Torvald kommer att bo på flera olika adresser i Laholm. Den sista adressen var Gamlebygränd 6 (där jag tillbringade många somrar under min barndom). Någon gång under 1940-talet drabbades Elin av demens, vilket så småningom ledde till vård på ”institution” (S:ta Maria mentalsjukhus i Helsingborg). Troligtvis blev hon ”intagen” någon gång i slutet av fyrtiotalet. På sjukhuset delade hon säkert rum med ytterligare tre till fem patienter, eller fler. Miljön var torftig. Möblemanget bestod av sängar och sängbord. Kanske fanns det ett gemensamt bord och ett par stolar i rummet. Och du skall veta! Det var säkert inget värdigt liv hon levde sina sista år. Jag vet ju hur det var i början av sjuttiotalet! Jag har arbetat där. Men detta är en annan historia.
Elins familj kom att bo på flera (många) olika adresser i Halmstad. Men tjugoett år gammal lämnar Elin föräldrahemmet och flyttar (i januari 1911) till Laholm. Men redan i december samma år flyttar hon tillbaka till familjen i Halmstad. Det visar sig att Elin är gravid och kanske är det så att hon återvänder till familjen inför födandet. Hon får en (oäkta) son den 26 juni 1912.
Under det knappa år som Elin är i Laholm är hon piga hos postmästare Bernt Nilsson Heimers.
Skall man spekulera lite här så har nog tycke uppstått mellan Elin och cykelreparatören Torvald (min morfar), och så blev det som det blev. Elin återvänder alltså till familjen i Halmstad, och föder där, i juni 1912, deras ”gemensamme” son.
Elin flyttar tillbaka till Laholm. Sonen får stanna kvar i Ottos familj ett tag. Den 4 oktober 1912 registreras Elin som inflyttad till Laholm. Hon flyttar till kvarter 29, Vägporten nr 1. Det visar sig att detta skall bli mormors och morfars första egna hem, för den 26 oktober registreras Torvald på samma adress.
Elin och Torvald gifter sig den 27 oktober 1912 och i december återförenas deras son med sina föräldrar.
Elin och Torvald fick ytterligare tre barn, två söner och en dotter (min mor).
Mormor Elin och morfar Torvald. Bilden är tagen 1940.
Elins föräldrar var Otto Lambert Bolmér och Johanna Kristina Ullman. Otto föddes den 26 juni 1861 i Vrå, Kronobergs län. Hans yrke var bland annat skomakare och bromsare:
”För att kunna bromsa lok och vagnar användes från början skruvbromsar. Bromsarna i vagnarna sköttes av bromsaren som på lokförarens signal skulle skruva åt eller lossa på bromsen.
Otto avled den 8 december 1940 (i Halmstad). Dödsorsaken var prostatacancer.
Johanna Föddes den 11 november 1864 i Veinge, Hallands län. Innan hon gifte sig med Otto tjänstgjorde hon som piga. Hon avled den 28 mars 1902 (i Halmstad). Dödsorsaken var akut gulsot.
Otto och Johanna gifte sig den 14 augusti 1885 och de fick tillsamman 9 barn, där Elin var den fjärde i raden.
När Johanna avled 1902 gifte Otto om sig (1904) med Ida Maria Dalin, född den 26 februari 1968 i Norra Vånga, Skaraborgs län. Maria och Otto fick fyra barn.
Tyvärr har jag inga bilder på Otto, Johanna eller Maria.
Jag har tidigare skrivit rätt mycket om min farmor och morfar, så nu är det dags att (fortsätta) skriva lite om min mormor (och senare om min farfar).
1890 års födelse- och dopbok för Halmstads församling.
Min mormor Elin Viktoria föddes den 24 september 1890 i Halmstad, Hallands län. Elins far Otto var 29 år och hennes mor Johanna var 26 år när hon föddes. Elin döptes den 16 november samma år och dopvittnen var ”hustrun Vera Petronella Andersson och pigan Maria Möller, båda från Halmstad”. Elin döptes av J. Wallinder. När Elin föddes fanns redan tre barn i familjen, och det kom att bli fler.
Föräldrar: Skomakaren Otto Lambert Bolmér och Johanna Kristina Ullman.
När Elin föds bor familjen i Norra Förstaden nr. 59.
Förstad: stadsdel eller samhälle som ligger (omedelbart utanför eller i utkanten av en (större) stad (ursprungligen utanför en befäst stads murar).
Det är så här, i alla fall för mig, att när jag släktforskar så är det inte bara kyrkböcker som gäller. Nej, det gäller att gräva i sina egna gömmor och se om där finns material eller foton som kan ge liv åt släktens historia. Men arkiv, tidningar, böcker med mera är också värdefulla hjälpmedel. Och naturligtvis också ”nätet”. Jag skall ta ett exempel. Ett exempel som både var positivt, men också ledde till besvikelse.
I förra inlägget berättade jag om min mormor, och att jag av en tillfällighet fick ett foto av min mormor. Men fanns det flera? Jag gjorde en sökning på nätet och där kom det upp en träff. Ett klassfoto från 1904. Nu skulle jag få en bild av min mormor som ung. Men ack! Tyvärr framgår det inte av fotot vem som är Elin. Alla namnen är angivna i bokstavsordning. Därav besvikelsen.
Klassfotografi1904. Engelbrektsskolan, Östra Folkskolan.
År 2017 skrev jag en sammanfattning (biografi) över det som jag ”forskat fram” om mina far- och morföräldrar. Jag konstaterade i den biografin att jag bara hade två bilder av min mormor.
Men när min far hade avlidit fick jag tillgång till en del foton, och då bland annat kortet nedan. Det är min bror Magnus som ligger där på magen, men det skymtar en bit av en tavla på väggen bakom honom. Och då väcktes mitt minne till liv. Javisst ja, den tavlan kommer jag ihåg. Och så i min fars sparade saker fanns denna tavla (målat foto), föreställande min mormor. Så nu finns tre bilder på Elin Viktoria, min mormor.
Har en trevlig uppgift att läsa, och komma med synpunkter på, Curts ”provbok”. Boken är ett resultat av många års forskning om Karin Bergöö Larssons släkthistoria och liv.
I juni 2019 var det dags för ett besök av Curt. Vi gjorde som vanligt. Det blev en del utflykter, och många samtal om både det ena och det andra. Mycket av samtalen kretsade kring våra olika projekt. Tilläggas skall sägas att mycket av det vi skrivit har vi förmedlat till varandra, för att dela synpunkter på innehåll och struktur.
En av utflyktsturerna gick längs kustvägen mellan Halmstad och Falkenberg. Fikat, med ägg- och falukorvsmackor och kaffe, intogs på stranden vid Ugglarp. Där fick vi uppleva en strand som var fylld av snäckskal.
Stranden var fylld av snäckskal.
Även på hösten var Curt hos mig. Anledningen var att jag var konvalescent efter en knäoperation. Då blev det inga utflykter utan endast kortare promenader. Men vi fick ändå tillfälle att fördjupa oss i varandras projekt.
Ett sargat knä.
2020 var ett sorgens år, på så vis att coronapandemin hade lagt sig som en blöt filt över tillvaron. Det blev inga besök. Men vi fortsatte (ett av våra projekt) att skicka en ”veckans bild” till varandra. En veckobild som (i bästa fall) speglar vardag (och fest).
Ett citat (ur ett brev till Curt daterat 1/11 2010) får spegla år 2020 (och 2021):
Ja, mer än så här blir det inte. Jag skulle ju kunna skriva mer om ångesten (rädslan att bli sjuk) och situationen för oss (och er och andra) under dessa coronatider. Men detta blir man ändå varse om dagligen, så man behöver ju inte späda på detta ännu mer.
Den här veckan omfattar både 2017 och 2018. Anledningen till detta är att vi skall hinna med åren fram till 2020 innan år 2021 ”läggs till handlingarna”.
2017 och 2018 års träffar, liksom alla träffar vi haft, har varit omväxlande och innehållsrika, och vi har säkert lärts oss en hel del. För att visa på spännvidden så skall jag ge ett axplock från Curts och mina träffar 2017 och 2018. Så här kan det vara:
Curt i Bua juni 2017:
Utflykt till Laholm, med övernattning på vandrarhemmet, med besök på biblioteket och stadsarkivet (där vi sökte material om Laholm och min släkt). Vi hann också med ett besök på Teckningsmuseet. På hemvägen tog vi en avstickare till Båstad, Torekov och Mellbystrand.
Jag i Testa september 2017:
En av dagarna en ”naturrunda”, bland annat till Skogaholm. Dagen därpå besök på Officersmässen och Nostalgimuseet i Sannahed. Tredje dagen en heldagsutflykt delvis med koppling till Curts släkt och till hans forskning kring Karin Bergöö. På kvällen var vi vid Kvissmaren och såg drygt 20 000 tranor flyga in för nattvila.
Curt i Bua juni 2018:
Heldagsutflykt i naturens och historiens tecken. Vi körde efter Ätran, sträckan brukar kallas Hallands vackraste väg och efter fikapaus i Vessigebro fortsatte färden till Falkenberg. Ett kort besök till Skrea strand kostade vi också på oss (blev inget bad). Färden fortsatte sedan till naturreservatet Morups tånge vilket är ett typiskt Halländskt kustlandskap där det ”vilda, salta havet” möter ”de gräs- och sandbeklädda betesmarkerna”. Här beskådade vi också den 28 meter höga Morups Tånge fyr. En av dagarna ägnades år ett besök på Varbergs museum där vi studerade Bockstensmannen och såg utställningen ”Från inlandsis till Badparadis”.
Jag i Testa och Vaxholm i oktober 2018:
Efter att haft en trevlig eftermiddag och kväll i Testa styrdes kosan mot Stockholm och Vaxholm. En av dagarna i Stockholm stod kultur på meny. Ett besök på ”Fotografiska” där vi så en intressant utställning av Lars Tunbjörk. Den andra dagen gick i forskningens tecken då vi besökte Kungliga Biblioteket där vi, i tidningar, sökte material för vår forskning. Den här dagen hann vi också med ett besök hos min dotter och hennes familj.
Tilläggas skall också göras att våra träffar innehåller en mängd prat, gott att dricka och äta. Mycket av pratet kretsar kring våra olika projekt, men också en del nostalgi (minnen)
Curt fotar en gränd i Laholm.Officersmässen i Sannahed.Morups Tånge fyr.Arkivet på Kungliga Biblioteket.
Gubbträffen 2016 (9-11 maj) inleddes med att vi strålade samman i Äskhults by utanför Kungsbacka. Äskhults by är unik eftersom gårdarna ligger kvar på sina ursprungliga platser, alltså att de inte splittrades under 1800-talets skiftesreformer (i min egen släktforskning har jag stött på bönder som bott i sådana byar).
Ladugård i Äskhults by.
Gubbträffen fortsatte sedan till Laholm och Halmstad. I Halmstad bodde vi en natt på vandrarhem och fick på så sätt chans att ”göra stan” under en eftermiddag och kväll. På vägen hem från Halmstad stannade vi till vi Mjellby konstmuseum, där vi bland annat såg deras (fasta) utställning om Halmstadsgruppen.
Nostalgifika på konditori Cecil i Laholm.Mjellby konstmuseum.
Mer om gubbträffen finns under rubriken ”Gubbträffar” på ”Tillbakablick”. Under rubriken ”Kennet/Curt” finns också lite text och bilder från Curts och mina träffar under 2016.
Även 2015 genomförde gubbarna en träff, men där hänvisar jag till ”Curts veckobilder.” I stället skall jag uppehålla mig vid en annan tradition som startade 2012.
Curt och jag har träffats ett par gånger om året som ett led i de projekt vi båda höll/håller på med. När det gäller Curt så var/är det främst hans forskning på Karin Bergöös (sedermera gift med Carl Larsson) unga liv som var fokus. När det gäller mig själv så var det främst släktforskning och min spaning på min egen barn- och ungdomstid . Men natur, historia och kultur var viktiga inslag i våra möten.
År 2015 träffades vi vid två tillfällen. På våren reste jag till Testa och dagarna ägnades bland annat åt en tur i ”smedernas fotspår”, alltså till platser med järnbruk där mina släktingar bott och arbetat. Vi var i Lotorp, Sonstorp, Grytgöl, Folkström och Haddebo.
En av dagarna gjorde vi också ett besök på Länsmusset i Örebro.
Fikapaus i Lotorp.
På sensommaren var Curt hos oss i Bua. Då besökte vi bland annat Konstmusset i Halmstad och en tur till Laholm där vi promenerade i mina barndoms kvarter. Men vi hann också med en ångbåtstur på Lagan.
Årets (2014) gubbträff hade vi i Berts sommarparadis Simora. Förutom trevligt umgänge, god mat, god dryck, sång och musik, lite fiske (Curt fick en gädda som Bert tillredde på grillen), utflykt till Nyköping så gjordes en del utflykter för att hitta miljöer, och rekvesita, för den film som spelades in under dagarna. För en (västern)film blev det. Filmen bygger på en sång jag skrivit till en nyårsfest någon gång på 70-talet. Filmen heter ”Den ensamme ryttaren” (finns under ”Gubbträffar” på Tillbakablick).
En strof från den ensamme ryttaren:
”Och nu var han jagad av Bröderna Dalton, Bröderna Swansson, The Osmonds Brothers, Bröderna Lindkvist, Jack the Ripper, Den siste Mohikanen och en del andra arga maskerade män.”
År 2013 genomförde ”gubbarna” en resa som helt fokuserade på mina barn- och ungdomsår. Så här står det i dokumentationen ”Minnesresan – En resa i mina egna fotspår”:
I april månad 2013 gjordes alltså den första riktiga resan. Syftet var attförsöka hitta, och besöka, alla de platser där jag en gång bott, lekt, gått i skola etcetera. Och jag hade tur. Jag har två vänner, Curt och Bert, som gjorde mig sällskap. Vi har, nu som tradition, varje år en ”gubbträff” där vi umgås, äter och dricker gott och sjunger och spelar. Men varje träff har också ett tema, ett planerat innehåll, och den här gången var det alltså min minnesresa som gällde.
Utgångspunkten var Tranås (min födelsestad) där vi bodde på stadens vandrarhem. Vi kom att besöka, förutom Tranås, Gripenberg, Frinnaryd och Ödeshög. Min familj flyttade mycket så det blev många ”boplatser” och många skolor att söka efter. En del fanns kvar, annat var rivet, men det blev en riktig minnesvärd resa med många fina möten. Mer om detta finns att läsa om och se (film) under rubriken ”Gubbträffar”.
Bert och Curt är laddade för äventyr. Biden är tagen utanför vandrarhemmet.Här, Frinnaryds skola, började jag som sjuåring i första klass.
Som Curt skriver på ”Curts veckobilder” träffades Curt, Bert och jag (Gubbträffar) ett antal år för att i nostalgins tecken botanisera lite i våra liv men också utforska miljöer och historier med utgångspunkt från olika projekt (se ”Curts veckobilder” och 2012 under ”Gubbträffar”).
Men det här året inleddes också en speciell era där Curt och jag träffas en eller två gånger om året. Då fokuserar vi på våra olika projekt (kommer att framgå efter hand) och besöker platser och företeelser som har anknytning till detta eller till annat av historiskt eller kulturellt värde. År 2012 besökte oss i Bua. Vi gjorde bland annat en tur för att bese Tjolöhoms slott utanför Kungsbacka (finns mer om detta under rubriken Kennet/Curt på Tillbakablick).
Besök av Monicas pappa. Vi passade bland annat på att ta en tur med båten och efter denna passade det bra med lite mat och en öl på restaurang Marinan.
Ett år fyllt med renovering av huset. Det här året installerades, bland annat, ett nytt kök. Men det hände en del annat, såsom ett sommarbesök av Bert, Ami, Curt och Inga och i november var vi på TV 4 och skrapade en trisslottovinst.
Här sitter Bert, Curt och Ami på vår altan och smuttar på lite vin. Frågan är vad Inga sysslade med?Vinsten blev inte så stor.
År 2008 lämnade vi Örebro och flyttade till västkusten, närmare bestämt till Bua. Monica hade fått jobb på Kungsbacka kommun, och jag själv fick jobb på socialförvaltningen i Varbergs kommun, Så nu började en ny era i våra liv.
Vi köpte hus, och så drog husaktiviteterna igång, med målning, tapetsering med mera med mera.
Det som var lite ledsamt var att vi sålde vårt fritidshus i Bergslagen. Det blev lite långt att åka, och bor man på västkusten så vill man ju vara där på sommaren (nära till havet).
Och så köpte vi båt.
Men avståndet var inte avskräckande till oss. Redan första sommaren var bland annat Curt och Inga och hälsade på.
Bua hamn i kvällssol.Flyttlasset från stugan hamnade först i carporten.
Jag kan inte låta bli. Det får bli en bild till på stugan. Nu en vår-vinterbild. Bilden är från påskhelgen 2006. Det var inte bara sommartid vi var i vårt älskade fritidshus, utan också en del sena höst-tidiga vårdagar, men även vintertid hände det att kaminen fick värma oss i vinterkylan.
Stugan igen: Förutom att bygga altan, dra in el, fixa vatten och avlopp, installera toalett och dusch, bygga uthus och börja bygga ytterligare ett hus så fanns tid för fiske och skogsturer. Det var mest svamp och lingon som ”hämtades hem” från skogen.
Lingontuva.
Men inte bara detta. Vi fick ofta besök av släkt och vänner. Jag minns (hittar ingen bild) när Curt, Inga, Bert och Ami var på besök. Jag minns särskilt att vi spelade kubb.
Besök av en björn våren 2004! Det var så här. Som vanligt hade vi varit i stugan på helgen, och som oftast åkte vi hem, och till arbetet, på måndag morgon. Björnen kom på tisdagen, och på bilden syns vad han hade sysslat med. Dels hade han/hon vält fågelmatarhuset (fanns väl frö- och brödrester som lockade) och lyft bort komposttunnan, troligtvis luktade det väl av godsaker där.
När björnen var färdig hos oss fortsatte den in till grannen, rakt igenom deras gärdesgård.
På tal om vänner: Änderna blev väldigt närgångna och sällskapliga. Här tigger de mat på trappan (stugan). En hanand ville gärna vara med när det var lite folk som minglade. Vi kallade honom partyanden.
Den 4 maj föddes Amadeus. Efter att besökt honom, och syskonen och mamman Stina, vid flera tillfällen fick han i mitten av juli flytta hem till oss.
Hans första tid hos oss var i stugan. Här kom han att vänja sig vid skogens möjligheter, men också farorna. Men allt gick bra. Han skapade sitt eget revir, där han var herre på täppan. När vi var hemma i Örebro var han innekatt. Han hade inget emot att alternera mellan innekatt och på sommar och helger vara utekatt.
Våren 2001 köpte Monica och jag ett fritidshus vid sjön Sörälgen, norr om Hällefors. Där kom vi att tillbringa många helger och semestrar. Det var mycket bad, fiske, trädgårdsarbete, slappande osv, men också mycket underhåll, installation av el, vatten och avlopp med mera.
Årsskiftet 1999-2000 var inte bara att ta avsked från ett år och hälsa ett nytt år välkommet. Nej, nu skulle vi lämna 1900-talet och ta oss an 2000-talet, ett nytt århundrade. Men vi kommer ihåg alla de farhågor som spreds inför det nya århundradet. Så här skrev SVT 31/12 2019: ”Världen skulle gå under på nyårsafton”. Vidare skriver SVT: ”Flygplan som störtar, havererade kärnkraftverk och hushållsmaskiner som plötsligt dör. Det var några av farhågorna när den befarade millenniebuggen spred oro i samhället för 20 år sedan”.
Millenniebuggen handlade om problem med tidräkningen. Den tidens datorer använde endast två tecken ”för att beräkna årtal i stället för fyra. När 1999 blev 2000 förstod datorerna det som en övergång från 99 till 00. Farhågorna var att 00 skulle tolkas som år 1900 och att det oväntade hoppet bakåt i tiden kunde skapa oväntade datahaverier” (SVT).
Men millennieskiftet gick av stapeln utan några större problem. Och det skålades i champagne och det sköts fyrverkerier.
Jag och döttrarna på en uteservering någonstans i Stockholm. 1998 bodde och arbetade båda två i Stockholm. Sedermera flyttade Malin tillbaka till Helsingborg (där hon bodde tidigare), men Johanna blev kvar i Stockholm.
Jag skall fortsätta på förra veckans inslagna väg och backa tillbaks till 1994. Detta år var också ett sorgens år. Min mor, Inga-Britta Löfgren, född Söderström, avled, 68 år gammal, på Eksjö lasarett den 1 januari.
Det är inte bara det att det ibland saknas bilder på ”viktiga” händelser . Vissa år är det så att det finns flera händelser som skulle vara värda att nämna. Så därför backar jag tillbaka till 1984. På året 1984 tog jag upp mitt stora fiskafänge, nämligen fångsten av en Brunnshytteöring. Men året var också ett sorgens år. Min älskade bror Magnus avled, 23 år gammal. Han hade leukemi. Han avled den 25 augusti.
Bloggen 2021 skall vara en kavalkad av bilder från 1965 fram till 2020 med en bild från varje år. Men ibland finns inga bilder, eller ligger gömda i någon låda, och då får man improvisera. Och, med anknytning till vänskap, vad passar då inte bättre än att nämna min barn- och ungdomsvän Bosse.
Ända sedan tidiga barndomsår och upp i tonåren var jag hos min morfar på somrarna. Jag kommer inte ihåg om det var varje sommar, men ofta var det, och det var lyckliga somrar. Nu när jag funderar över det så har jag svårt att sätta ord på denna lyckokänsla. Egentligen var det ju inget märkvärdigt. Men det var kanske det som var det märkvärdiga. Mina dagar tillbringade jag mest med mina kompisar, och främst då med Bosse. Bosse och hans familj bodde i samma hus som morfar.
Jag till vänster och min vän Bo Leonardsson till höger.
En bidragande orsak till dessa lyckliga sommarveckor var Bosse. Nästan hela året var vi ifrån varandra men när jag kom till Laholm så var det bara som om jag varit inne och ätit. Och naturligtvis hade hans föräldrar, Ella och Sven, stor betydelse för mig. Morfar, Ella och Sven och Bosse var min sommarfamilj. Det är ofta jag tänker på och pratar om min fina sommarfamilj.
I Örebro har man chans (lotten) att få fiska kräftor i Svartån. År 1993 föll lotten på mig och Bert. Här är Bert i färd med att vittja en av kräftburarna.
Det regnade nästan hela kvällen så för att få lite värme och möjlighet att torka lite så besökte vi en närliggande pub (som lät oss komma in i stövlar och regnkläder). Ett par öl hjälpte upp humör och vi chans att torka upp lite.
Åter ett inlägg om nyårsfirande. Inte nog med att den manliga delen stod för underhållningen och nyårsdiktskrivande (se 1974, 1984) så var det oftast så att herrarna stod för maten. Här en bild från 1992 där herrarna har intagit köket.
Från vänster: Gert (från Helsingborg), Bert (med kniven), jag och Curt (som servar med dryck).
