Kategoriarkiv: 2021

1978

Livet består mest av allt av arbete. Men det fanns också tid för annat. Helgerna, och en del av semestern, tillbringade vi i Bergslagen (stugan) där fiske, bad och sol var den dominerande sysselsättningen. Även ett och annat bär och en del svamp plockades. En del av semestern tillbringades på Öland och i Ödåkra.

Som Curt skriver på sin blogg så hade familjerna Wallin, Fröberg och vi (Löfgren) flera gemensamma aktiviteter under året. Vi var hos Fröbergs och grillade korv i deras trädgård , vi var till Kvismaren (fågelskådning?) och vi firade nyår tillsammans.

Bert försöker få eld på brasan.

1977

Ett år med flera trevliga inslag. Dels var vi till Kolmården tillsammans med familjerna Fröberg och Wallin. Curt och jag var och ”fågelskådade” vid Kvismaren (utanför Örebro). Vi var oftast vid stugan (Lundsfjärden) på helgerna (vår, sommar och höst), och delar av semestern. Vi var på en semestertripp till västkusten, dels Varberg och Halmstad. Det var camping som gällde, men också tid för några dagar hos mina föräldrar som hyrde stuga på Östra stranden. Semestern avslutades hos våra kompisar i Ödåkra. Vi firade nyår med familjerna Fröberg och Wallin.

Ett minnesvärt äventyr det här året var Berts, Curts och min vandring på en del av Bergslagsleden. Vandringen startade vid Digerberget (strax utanför Nora). Målet var att ta oss fram till Ånnaboda på två dagar (41 kilometer uppdelat på tre etapper). Med fyllda ryggsäckar, ja, det var mest mat och öl, anträdde vi vår vandring. Vi passerade Pershyttan och ganska snart var det dags för paus. Bert hade fått syn på en bäck, och nu skulle det fiskas. Troligtvis var hans tanke att vi skulle få grillad bäcköring till lunch. Men ack. Ingen fisk. Vi kom så småningom fram till Ånnaboda.

Mer om Bergslagsvandringen finns under fliken ”Utflykter”.

Det får bli två bilder för det här året.

Välförtjänt paus på resan till Kolmården.
I väntan på napp.

1976

År läggs till år. År 1976 fyllde både min mor och far 50 år, vilket firades i deras hem i Tranås.

En tråkig sak, som kunde sluta väldigt illa var att en grannpojke kastade en träpinne som träffade Malin i ena ögat. Det blev några dagar på sjukhus för henne.

1975

Det har blivit många aktiviteter och projekt tillsammans. Den första gemensamma aktiviteten var den kanotfärd vi, Curt, Bert och jag, gjorde 1975. Färden gick från Grythyttan, genom tre sjöar, Torrvarpen, Halvarsnoren och Lundsfjärden. Nattläger slog vi på den lilla ön Killingön i sjön Halvarsnoren. Slutmålet var stugan, vid Lundsfjärden, där fruarna väntade med mat och vin. Bilden visar tre nöjda ”äventyrare” vid lägerelden.

Mer om kanotfärden (karta, text och bilder) finns under fliken ”Utflykter”.

1974

Livet rullar på med vardag och fest. Men två saker minns jag speciellt. Det ena är detta. Mellan februari och juli 1974 var jag tjänstledig från Garphytte sjukhem för att prova på att arbeta med gravt, som det då benämndes, utvecklingsstörda. Nu var det inte så att det bara handlade om utvecklingsstörning, många hade också fysiska bekymmer. Jag arbetade natt på en av paviljongerna på sjukhuset. Sjukhuset hette (är nedlagt) Västra Marks sjukhus.

Det andra är. Det har blivit många nyårsfiranden med vännerna Inga, Curt, Ami och Bert. Om jag inte missminner mig så startade vi en ny tradition 1974, nämligen att vi (av manligt kön) de sista tio minuterarna innan tolvslaget, skrev en nyårsdikt. Upplägget var detta. Först skrev en av oss en rad, sedan nästa en rad och sedan nästa och så vidare, tills dikten var klar. Det blev som det blev?

Bert nedtecknar den första raden på årets nyårsdikt.

1973

Efter utbildningen fick jag tjänst som ”ordinarie skötare” på Sankta Maria sjukhus, och jag tänkte mig en ”utvecklande” framtid på sjukhuset. Hade i alla fall inga direkta planer på att, inom den närmaste tiden, söka mig till något annat sjukhus. Men på grund av olika omständigheter och händelser på sjukhuset blev det så att jag sökte mig ett annat arbete, och vi flyttade från Ödåkra. Det nya arbetet, från den 1 mars, blev Garphytte sjukhem (psykiatri). Vi flyttade också till Garphyttan. Nu kom vi närmare våra ”Örebrovänner”, men nu blev det tvärtom, längre till vännerna i Ödåkra.

Nu skall det tilläggas att vi flyttade från Garphyttan till Örebro redan på hösten 1973.

En första, gemensam, aktivitet på våren var Barnens dag i Stadsparken i Örebro. Med på denna barnens egna dag, var förutom Örebrovännerna också vännerna från Ödåkra.

Jag hjälper Johanna med styltorna. Lägg märke till frisyren och skägget.

1972

Den 17 december 1972 var jag klar med ”skötarutbildningen”, efter bland annat ”somapraktik” på Ljungby lasarett kompletterat med teori i medicin och kirurgi. Den största delen, av både praktik och teori, genomfördes på Sankta Maria sjukhus.

Men det var inte bara studier. Även detta år tillbringades en vecka hos mina föräldrar, som hyrde stuga på Östra stranden (Halmstad), och några veckor i stugan vid Lundsfjärden. På vintern vinterfiskade vi på Lundsfjärden. På bilden syns min bror Magnus som väntar på napp.

Om jag inte missminner mig så firade vi nyår med Curt, Inga, Bert och Ami.

1971

Den 1 april 1971 började jag min grundutbildning till skötare inom psykiatrin. Nu blev det lite jobbigt under våren, för samtidigt läste jag ”svenska språket” och ”litteratur kunskap och språkorientering” kvällstid på vuxengymnasiet. Det fick bli de sista kurserna på gymnasiet och jag fick lägga mitt fokus på ”skötarutbildningen”.

Men det fanns tid för annat också. Vi hälsade på barnens farmor och farfar, som hyrde stuga på Östra stranden (Halmstad) och naturligtvis var vi i stugan vid Lundsfjärden (Hällefors). Så det blev mycket sol och bad på båda ställena.

En höjdpunkt den sommaren var vännernas (Bert, Ami, Curt och Inga) besök hos oss i Ödåkra. Det blev en tur till Köpenhamn, och så blev det lite fest också.

Bert och Ami tar en rökpaus.

1970

Tiden går sin lugna lunk. Ja, detta är en sanning med modifikation. En ny era i yrkeslivet, nu inom psykiatrin, flytt till Skåne och allra främst, Johanna föddes detta år. Utöver detta började jag läsa på gymnasiet (kvällsgymnasium).

Kontakten med vännerna sköttes brevledes. Men Curt och Inga var visst och hälsade på. Detta har jag listat ut genom ett brev från Curt där han skriver att ”tågresan hem gick bra.”

Johanna några veckor gammal.

1969

År 1969 var ett år att minnas. Efter ett år i nationens tjänst ”muckade” jag från det militära och, mycket på grund av slumpen, började jag den 15 september på Sankta Maria mentalsjukhus i Hälsingborg och i december flyttade vi till Ödåkra (lite utanför Hälsingborg).

Och brevväxlingen med Curt fortsatte (Curt ”låg” också i lumpen). Här är ett exempel på brevämne, litteratur. Så här skriver Curt.

”Får jag rekommendera en bok av hög klass. Processen av Franz Kafka. Kafkas grundproblem är, hur människan skall kunna bli kvitt sin skuld, hur man skall slippa undan sin inre rättegång. Boken är fantastisk, fråga efter den hos din bokhandel. 9,50 är priset i pocketformat”.

Kan man inte ses så ofta, så får kontakten upprätthållas brevledes.

På väg till förrådet för att lämna in utrustning.

1968

Den 3 juni 1968 föddes vår dotter Malin. Vi bodde då i Boxholm. Hösten 1968 var det dags igen för ”lumpen”, nu på sjukvårdsplutonen, 10:e kompaniet, I 4 i Linköping. Nu blev jag kvar.

Malin knappt två månader. Vi är på semester hos min älskade morfar i Laholm. Det är min mor som har Malin i sin famn. Bredvid sitter morfar, Torvald, och så är det jag.

Eftersom vi bodde i Boxholm och vännerna bodde i Örebro så fick mycket av kontakten ske brevledes. En del brev var ”seriösa”, en del bar spår av trams och skojigheter. Så här kunde ett brev till Curt inledas: ”Detta är ett brev i receptklubben, Receptklubben. Var vänlig skicka ett av dina bästa recept till det översta av de fyra namnen nedan. Ria Wägner, Erik XIV (han äter bara ärtsoppa), G. Fröding, Bödeln”.

1967

Efter två år på Kävesta folkhögskola var jag redo för nya steg i livet. Under tiden på Kävesta hade en djup vänskap uppstått med några personer på skolan. Dels var det Bert och Ami, dels Curt och Inga (Inga jobbade i köket). Dessutom träffade jag där BM som kom att bli min hustru.

Efter skolan var det dags för lumpen. Men där stannade jag (den här gången) i knappt en månad. Så det fick bli lite fabriksarbete tills jag kom på vad jag ville göra i framtiden.

Bert (till vänster) och Curt i ett ”djupt” samtal inför dagens lektioner.

1966

Två terminer avklarade och sommarlovet nalkas. På sommarlovet arbetade jag som vårdare på ”Allmänna vårdanstalten för alkoholmissbrukare Romanäs”. Ett minne därifrån. En natt tog jag emot en ”lindrigt” berusad patient som eskorterades av två poliser. Han fick duscha, fick ett par smörgåsar och lite mjölk, innan han fick sitt rum. Men innan dess sa han så här: Innan du slutar skall du få en tavla (han var konstnär) av mig. Jag trodde knappast på honom, han var ju inte direkt nykter, så jag slog detta ur hågen. Men den sista natten jag arbetade knackade det på expeditionsdörren, och där stod han med ett paket under armen. Han höll sitt löfte. Tavlan hänger på väggen här hemma.

Min far, jag och min bror Magnus. Bilden är från ”terminsavslutningen” 1966.

1965

Vecka 1 2021

Efter drygt fyra år på Tandtekniska laboratoriet i Tranås var det dags för en ny era i mitt liv. Med sjuårig folkskola i bagaget var målet inställt på studier, nu på Kävesta folkhögskola. Det var inte bara kunskaper i samhällskunskap, historia, svenska, psykologi med mera som berikade mitt liv, nej, jag fick också nya insikter om, och i, livet. En bidragande orsak till detta var naturligtvis nyvunna kunskaper, men också den sociala gemenskapen mellan oss som både studerade och bodde på skolan. För det gjorde vi, vi bodde på skolan. Några av eleverna kom att bli vänner för livet, men mer om detta vid ett senare tillfälle (se också Curts blogg).

Elevhemmet Asgård.

Bilden visar det manliga elevhemmet, Asgård, där jag kom att bo i närmare två år. Tjejernas elevhem kallades Nuckebo.