Årets (2014) gubbträff hade vi i Berts sommarparadis Simora. Förutom trevligt umgänge, god mat, god dryck, sång och musik, lite fiske (Curt fick en gädda som Bert tillredde på grillen), utflykt till Nyköping så gjordes en del utflykter för att hitta miljöer, och rekvesita, för den film som spelades in under dagarna. För en (västern)film blev det. Filmen bygger på en sång jag skrivit till en nyårsfest någon gång på 70-talet. Filmen heter ”Den ensamme ryttaren” (finns under ”Gubbträffar” på Tillbakablick).

En strof från den ensamme ryttaren:

”Och nu var han jagad av Bröderna Dalton, Bröderna Swansson, The Osmonds Brothers, Bröderna Lindkvist, Jack the Ripper, Den siste Mohikanen och en del andra arga maskerade män.”

Stugan igen: Förutom att bygga altan, dra in el, fixa vatten och avlopp, installera toalett och dusch, bygga uthus och börja bygga ytterligare ett hus så fanns tid för fiske och skogsturer. Det var mest svamp och lingon som ”hämtades hem” från skogen.

Men inte bara detta. Vi fick ofta besök av släkt och vänner. Jag minns (hittar ingen bild) när Curt, Inga, Bert och Ami var på besök. Jag minns särskilt att vi spelade kubb.

Jag och döttrarna på en uteservering någonstans i Stockholm. 1998 bodde och arbetade båda två i Stockholm. Sedermera flyttade Malin tillbaka till Helsingborg (där hon bodde tidigare), men Johanna blev kvar i Stockholm.

Det är inte bara det att det ibland saknas bilder på ”viktiga” händelser . Vissa år är det så att det finns flera händelser som skulle vara värda att nämna. Så därför backar jag tillbaka till 1984. På året 1984 tog jag upp mitt stora fiskafänge, nämligen fångsten av en Brunnshytteöring. Men året var också ett sorgens år. Min älskade bror Magnus avled, 23 år gammal. Han hade leukemi. Han avled den 25 augusti.

Bloggen 2021 skall vara en kavalkad av bilder från 1965 fram till 2020 med en bild från varje år. Men ibland finns inga bilder, eller ligger gömda i någon låda, och då får man improvisera. Och, med anknytning till vänskap, vad passar då inte bättre än att nämna min barn- och ungdomsvän Bosse.

Ända sedan tidiga barndomsår och upp i tonåren var jag hos min morfar på somrarna. Jag kommer inte ihåg om det var varje sommar, men ofta var det, och det var lyckliga somrar. Nu när jag funderar över det så har jag svårt att sätta ord på denna lyckokänsla. Egentligen var det ju inget märkvärdigt. Men det var kanske det som var det märkvärdiga. Mina dagar tillbringade jag mest med mina kompisar, och främst då med Bosse. Bosse och hans familj bodde i samma hus som morfar.

En bidragande orsak till dessa lyckliga sommarveckor var Bosse. Nästan hela året var vi ifrån varandra men när jag kom till Laholm så var det bara som om jag varit inne och ätit. Och naturligtvis hade hans föräldrar, Ella och Sven, stor betydelse för mig. Morfar, Ella och Sven och Bosse var min sommarfamilj. Det är ofta jag tänker på och pratar om min fina sommarfamilj.

I Örebro har man chans (lotten) att få fiska kräftor i Svartån. År 1993 föll lotten på mig och Bert. Här är Bert i färd med att vittja en av kräftburarna.

Det regnade nästan hela kvällen så för att få lite värme och möjlighet att torka lite så besökte vi en närliggande pub (som lät oss komma in i stövlar och regnkläder). Ett par öl hjälpte upp humör och vi chans att torka upp lite.

Hur mycket kräftor vi fick har jag glömt.

Som jag nämnde förra veckan så var vi ofta på Öland, och Böda, på semester. Barnen sa så här: Åker vi inte till Öland så blir det ingen riktig sommar. Så det var bara att lasta bilen med tält, bord, stolar med mera och ge sig av. Semestrarna var inte bara lata dagar på stranden, utan det blev en del utflykter också. För att nämna några så var ”trollskogen” på norra Öland populärt, Borgholm och Byxelkrok besöktes också, en tur till Kalmar var obligatorisk.

Vecka 43

Gunnar Stenqvist avled den 13 augusti 1964.

Adolf hade ett stort engagemang i Höks härads arbetareförening. Bland annat var han dess ordförande under många år. Föreningen syfte ”avsåg att bereda (ekonomisk) hjälp vid sjukdomsfall och dödsfall”, alltså en föregångare till försäkringskassan. Skillnaden var att verksamheten byggde på medlemsavgifter och ideellt arbete. Man hedrade också sina medlemmar genom att deltaga vid deras sista färd här på jorden.

Det var inte bara skor och läder som expedierades över Adolfs handelsdisk. Han handlade också med sill och järn- och metallskrot.

Han var en flitig annonsör. Det här är bara ett par exempel.

När Adolf kom från Amerika landade han en tid i föräldrahemmet, men någon gång 1880 flyttar han till Östertullsroten, där han hyr av värdshusidkaren och garvaren Carl Olof Edman. Nu byts yrkestiteln från garvare till läderhandlare. Det var också här han startade, troligtvis i januari 1881, sin läderhandel. Vad bygger jag då detta mitt antagande på? Jo, i Hallandsposten fanns följande annons införd mellan 25 oktober till 6 december 1880

Så småningom köper han fastigheten, och där kommer en omfattande handelsverksamhet spira. Fastigheten låg där Systembolaget ligger idag.

I en artikel om Östertullsgatan, i föreningen Gamla Laholms årsbok från 2000, skriver Richard Frummerin så här:

”Adolf Söderström hette nästa husägare. Han hade läder- och skoaffär och så hade hans stora familj sin bostad här. Sönerna Fredrik, Ernst, Torvald, Henry och Ivar blev alla kända Laholmsprofiler”.

Adolf och Johanna Matilda Johansson gifte sig alltså den 18 november 1883. Johanna Matilda var född den 29 januari 1860 i Kungälv.

De kom att få fem barn, nämligen Fredrik Vilhelm, född den 1 november 1884, Henry William, född den 15 december 1886, Ernst Verner ”Sille”, född den 2 april 1889, Fritz Torvald (min morfar), född den 17 maj 1891 och Karl Ivar, född den 15 mars 1895. Samtliga blev starka profiler i den lilla staden Laholm.

Adolf, min morfars far, föddes den 2 augusti 1849. Föräldrar var Johan Fredrik Söderström och Christina Fredrika Lundberg. Jag vet inte så mycket, knappast något, om Adolfs barndom. Ett vet jag dock, han skrevs in den 8 mars 1858 (som nioåring) i 1:a klass i Pedagogin. Hur länge han gick i skolan har jag ej kunnat utröna, men troligtvis till 1863, för då någon gång började han som lärling hos garvaren Thelin.

Monica har lagt klart vinterns pussel.

I år blir det en salig blandning av bilder. Det kommer att bli bilder från min uppväxt, släktbilder, nytagna bilder med mera. Alltså en salig blandning utan någon form av logisk följd eller utifrån teman. Jag börjar med en bild av min bror Magnus. Här är han väl cirka två år.