mER SNÖ

Vecka 48

Som sagt! Det är inte ofta det är snö här på västkusten. Oftast bara lite puder på backen. Det är sällan man behöver skotta. Kanske ett par tre gånger per vinter. Men 2010 kom det det massor. Vi fick till och med skotta taken.

Bilden är från februari 2010

Bua hamn

Vecka 44

Resten av året blir det lite bilder från det lilla samhälle, Bua, som vi bor i. Den första bilden är från Bua hamn. Bua är ett ”fiskeläge” där det fortfarande finns ett litet antal ”aktiva” fiskebåtar. Dessutom bedrivs landnära fiske, bland annat kräftor, från lite mindre båtar. Bua är också en stor hamn för fritidsbåtar. Men mera om detta senare.

Gunnar och Gerda

Vecka 41

Gerda och Gunnar fick 43 år tillsammans. År 1941 var deras adress Mulebo Flemminge arbetarebostäder nr. 7. I 1950 års folkräkning framgår att de bodde kvar på samma adress (mer detaljerad). Fastighet Mulebo 1:1. Adress: Fleminge bostad 7, Vallonv. 3, Boxholm.

Flemminge 2

Vecka 39.

Först Gunnars egna ord (från Åke Edengrens hemsida).

Sen när di slog igen i Lotorp 1915 så flytta ja ner hit te Boxholm å jobba i Flemminge.  Å där dog mi gumma 1918 i spanska sjukan.  Dä va svält å elende å umbäranden på alla möjliga sätt.  Själv hadde ja nervfeber på våren 1918 å ”spanskan” på hösten, hur ja tog mej igenom dä vet ja inte.  Men dä va mer än bedrövligt.  Å barn hadde vi 5 stycken.  Sen gifte ja mej mä Gerda Stenlöv, ho vart änka 1918.  Sen ha vi kört ihop å dä ha gått bra. 

Det var säkert ett riktigt elände, fattigt och upp på detta en massa sjukdomar, och död. Ida Teresia dog den 27 september 1918 och begravdes den 6 oktober.

Av de sjuttioen personer som avled i Ekeby församling år 1918 dog (minst) trettiotre i spanska sjukan.

Nu stod Gunnar där med fem barn där den yngsta var nio år och den äldsta arton. Det var nu som änkan Gerda Stenlöv (född Karlsson) kom in i bilden.

Flemminge skola där de yngsta av Gunnars barn gick.

Flemminge

Vecka 38

Lotorps bruk ”slog igen” i slutet av 1915 och detta innebar att det var dags för Gunnar att söka nytt arbete. Och nu, april 1916, blev det Flemminge bruk (Boxholm), Ekeby församling, Östergötland.  Adressen i Flemminge var ”Smältsmedjan”.

Flemminge bruk. Fotograf: Arvid Reiner. Järnvägsmuseet.

Lotorp 4

Vecka 37

Gunnar hade ett stort samhälleligt intresse och engagerade sig mot orättvisorna, både i arbetslivet och i samhället i stort. Han var en stor förkämpe för ett rättvisare samhälle och för ett bättre liv. Vi låter Gunnar berätta:

Sen va ja mä där å bilda fackförening å ungdomsklubb å arbetarekommun, å ja va där te de slog igen.  Ja blev vice ordförande i fackföreninga å sekreterare i ungdomsklubben.  Så va ja ordförande i arbetarekommun å dessutom va ja sekreterare i en medecinfond.  Å för allt dä där hadde ja inte ett öre.  Om en beräknar den långa arbetsti`n vi hadde, så va dä ett oerhört arbete.

Så var det. Gunnar var en av initiativtagarna till att starta upp en avdelning inom Järn- och metallarbetareförbudet och Lotorps socialdemokratiska arbetarekommun, där han också blev dess förste ordförande.  

Bilden är hämtad ur ”Boken om Lotorp”

Åtta från höger i den övre raden står alltså en av initiativtagarna till Järn- och metallarbetareföreningen i Lotorp, Gunnar Stenqvist.

Lotorp 3

Där bruket låg finns idag en idrottsplats. Nedan en bild på bruksområdet. Bilden är hämtad från Jernkontorets hemsida.

Anläggningarna sedda från SV. Lotorp, Östergötland 1898-1905. Fotograf Viggo Jacobsson. Jernkontoret.

Lotorp 2

Det fanns åtta lägenheter (rum) på 22,5 kvm eller 18,6 kvm i Spikbruket (även kallat Uppsala). I någon av de här lägenheterna bodde alltså Gunnar och Ida Teresia med sina fem barn. Barnaskaran hade alltså utökats till fem (Ester, Ingrid och Karl).

Bilden hämtad ur ”Boken om Lotorp”.

Tiden i Lotorp 1

År 1904 flyttade Gunnar och Teresia med de två barnen Linnea och Karin (född 1902) till Lotorp.

Med hjälp av ett foto i farmors album och ett foto i ”Boken om Lotorp” har jag kommit fram till att de bodde i huset som kallades Spikbruket. Huset låg lite på en höjd (stämmer väl överens med farmors kort) och låg nästan granne med huset som kallades Långholmen (där Gunnars mor bodde vid sin död). Idag ligger Lotorps skola i området.

Bilden är hämtad ur ”Boken om Lotorp” (ABF Finspång).

Nästa vecka blir det lite mer om boendet.

Smedernas klädsel

Innan jag berättar om tiden i Lotorp visar jag en typisk ”skjorta” som smederna hade i smedjan. Så här beskriver Gunnar denna speciella klädsel.

Ja våran klädsel, dä va bare e lång skjorte å sen hadde vi ett par holkar ihopsydda utå tyg som vi drog på bena, å dä va för att en inte skulle bränne sej så mycke, å så ett par strumper.  Dä va hela habiten. Men när dä va ordentligt varmt så vart den där skjorta blöt så dä gick å vri ur henne när en gjorde smälta.  Å så fick en ju byta då å ta igen sej när kamraten gjorde e smälta. Men dä räckte väl te, ja, ja vet inte va ja ska säje mer om`et.

Texten är hämtad från Åke Edengrens hemsida.

Bilden är tagen i Hävla 2015.

Haddebo

Haddebo bruk lades ner 1902 och förutsättningarna förändrades. Gunnar berättar: ”Men så slog de igen ve Haddebo å då kom ja in på verkstan,…”

Rester från brukstiden.

I Haddebo stannar de till 1904. Då bär det av till Lotorp.

Giftemål

År 1900 inträder en ny period för Carl Gunnar. Han gifter sig den 7 september 1900. Smeden Carl Gunnar Stenqvist från Haddebo och Ida Teresia Forsberg från Haddebo ingår ”Borgerligt äktenskap inför kronofogden W.A. Hultström enligt attest af den 12 sept.1900”. Finns också en anteckning att Gunnar inte är konfirmerad.

Ida Teresia föddes den 26 januari 1881. Föräldrar är valsverksarbetaren Anders Fredrik Forsberg och dagkarlsdottern Ida Charlotta Lidström vid Haddebo bruk. Hon döptes den 31 januari och dopvittnen var smältaren Johan Gustaf Hane och hans hustru Klara Mathilda Björn vid Haddebo bruk.

En månad senare föds deras första barn (den 11 oktober 1900) Ida Linnea (min farmor).

Ida Teresia Forsberg

Ett år vid Sonstorps bruk

Gunnar lämnar alltså familjen i november 1896 och beger sig till Sonstorp, adress Mellanbacken, och han är dräng hos smältarmästaren Frans Edvard Bonnivier. Men efter ett år i Sonstorp flyttar han till Haddebo bruk. Det visar sig att hans familj lämnat Elvestorp 1897 och flyttat tillbaka till Haddebo.

Bod vid Sonstorps bruk.

Elvestorp, Grythyttan

Efter tio år vid Haddebo flyttade familjen till Grythyttan, närmare bestämt till Elvestorps bruk. Så här berättar Gunnar själv (från Åke Edengrens hemsida):

Sen flytta mina föräldrar när ja va 15 år.  De flytta opp te Elvestorp, dä ligger oppe i Västmanland.  När ja va 17 år då börja ja i smältsmedja där, men sen flytta ja hemifrån å dä vart te Sonstorp, ja vart smedräng där. 

Från Sonstorp till Haddebo

År 1881 flyttade familjen till Haddebo bruk i Svennevads socken, Närke. Vi låter Gunnar själv berätta:

Ja va 4 år ungefär när mina föräldrar flytta opp te Haddebo, ett litet järnverk oppe i Närike.  Å där va de kvar sen dess att ja hadde sluta skolan.  När ja va 12 år fick ja börja i valsverket där som rätarpojke.  Vi körde från 6 på sönda kväll te 6 på lörda kväll, vi hadde 5 öre i timmen för ett slit som va oerhört.

Texten hämtad från Åke Edengrens hemsida.

En av smedbostäderna. Bilden tagen 2015.

Så här beskriver Gunnar sitt barndomshem i Haddebo.

Jaa, förstår du, när vi va i Haddebo å vi va väl en 6 – 7 ungar då  …. , ja vi hadde ett rum.  Å där skulle vi ligge å sove skift, förstår du, så dä va inte grant.  Jaa, dä va trångt om utrymmet. 

Smeden Carl Gunnar Stenqvist

En av mina släktgrenar består av smeder, alltså sådana smeder som arbetade vid olika järnbruk i Sverige. Jag tar min utgångspunkt i farmors far Carl Gunnar Stenqvist och hans familj.

Carl Gunnar föddes den 4 maj 1876 vid Sonstorps bruk, Hällestads församling. Föräldrar var smeden Carl Alfred Theodor Stenqvist och Elin Wilhelmina Palmqvist. Carl Gunnar döptes den 21 maj och dopvittnen var smeden Pehr Johan Segerdal och hans hustru Carol Söderström, drängen Otto Palmqvist och pigan Stina Warg, alla vid Sonstorp. Så här berättar Gunnar själv: ”Ja ä född ve Sonstorps Bruk i Östergötland.  Min far dä va Karl Stenqvist å han va född ve Folkströmmen, mamma va född ve Sonstorp.  För övrit ä mor å ja födda i samma rum te å mä”. (texten är hämtad från Åke Edengrens hemsida).

Smedjan vid Sonstorp. Bilden är tagen 2015.

Saknad!

För fem år sedan (den 10 juni) lämnade vår älskade katt Amadeus oss. Så här skrev jag ett år efter det att Amadeus dog. Byt bara ut orden ”ett år” till ”fem år”, för orden gäller fortfarande.

Älskade Amadeus! Nu har det gått ett år sedan du lämnade oss. Och det har varit ett år av oerhörd saknad och sorg. Ju längre tiden går, ju mer uppenbart blir det hur viktig du var för oss. Du var vår lille pojke! Du var speciell! Vi hoppas att du kände detta, och vi hoppas att vi var viktiga för dig. Vi tror det! Eller! Vi vet! Du visade detta bland annat med din tillgivenhet, och du litade på oss.

Amadeus på en av sina favoritplatser, under Magnolian.

Förkämpen 3

Adolf Söderström vurmade för staden och dess invånare, särskilt då ”småfolket”. Och vad passade sig inte bättre då än att engagera sig politiskt? Men det fanns en hake, den hundragradiga röstskalan. Så här skriver Hallandsposten den 1/8 1924.

Från Amerika hade Söderström importerat en hel del moderna och frisinnade idéer, vilka han sökte omsätta i Lagastaden, och han var den förste som började bedriva propaganda för den radikala politiken, vilken då helt naturligt vid denna tid rönte ett skarpt motstånd.

Envis och oförtruten arbetade S. emellertid, trots allt motstånd, för sin sak, och med åren samlades där omkring honom en liten flock medborgare, som gjorde opposition mot det rådande extrema högerväldet i samhället. Trots att Söderström alltid stod i opposition mot de styrande beredde de honom likväl en plats i stadsfullmäktige, ty med den hundragradiga röstskalans tillämpning hade småfolket aldrig själva utan storgubbarnas hjälp förmått placera honom i stadsfullmäktige, och där raljerade S. värre och riktade många skarpa attacker mot påveväldet inom stadsfullmäktige samt slog ned på allt vad han ansåg vara vrångt och orätt.

Självsäker och orädd som han var och en säker debattör lyckades Söderström vid flera tillfällen vinna bifall till sina förslag trots att de s.k. storgubbarna voro fulla av förbittring mot det nya han förde fram. I många år var Söderström också den ende verklige oppositionsmannen i stadsfullmäktige, och då småfolket ville hava något fram, var det S. som fick ”rida för roten”.

Adolf var också ledamot i fattigvårdsstyrelsen.

Laholms Rådhus. Bilden tagen 1968.

Förkämpen 2

Adolf hade ett stort engagemang i Höks härads arbetareförening. Bland annat var han dess ordförande under många år. Föreningen syfte ”avsåg att bereda (ekonomisk) hjälp vid sjukdomsfall och dödsfall”, alltså en föregångare till försäkringskassan. Skillnaden var att verksamheten byggde på medlemsavgifter och ideellt arbete. Man hedrade också sina medlemmar genom att deltaga vid deras sista färd här på jorden.

Förkämpen

Adolf var engagerad i många frågor och områden. Många av idéerna hade han uppsnappat under sin tid i Amerika. Han engagerade sig, bland annat, i kyrkopolitiken, i kampen för allmän rösträtt och i den lokala politiken. Ett exempel från den kyrkliga horisonten gäller den ”förlegade” traditionen om kyrkbänksindelningen.

På ett ställe i Verner Andersson bok. ”Laholms socken. Bygden som blev vår arvedel” finner man, under rubriken ”Bänkrumsfrågan 1887”, att det under långliga tider funnits en besvikelse (upprördhet) från landsförsamlingens företrädare över stadsbornas privilegium när det gäller kyrkbänksindelningen i kyrkan. Stadsborna skulle sitta i de främre bänkarna och således fick landsförsamlingens folk sitta längre bak i kyrkan.

Vid kyrkostämman 1887 utspann sig en livlig och upprörd diskussion om detta. Landsförsamlingens folk som förfäktade sina krav och stadsförsamlingens folk som yrkade att de gamla bestämmelserna skulle gälla. Och det var här som Adolf Söderström och C.P. Ahlqvist från stadssidan trädde in och ”klandrade den orättvisa och rangskillnad, som den gamla ordningen ledde till, och framhöll att åtminstone kyrkorummet borde hållas fritt från sådan åtskillnad människor emellan”. Man föreslog därför ”att den gamla ordningen med bänkrumsindelningen måste alldeles upphävas och åt envar lämnas fritt att intaga den plats i kyrkan honom för gott syntes”.

Laholms kyrka. Bilden tagen i augusti 2014.

Lagapärlor

Så här står det i Hallandsposten den 1 augusti 1924 (Adolf Söderström 75 år):

I många år har S. bedrivit handel med äkta pärlor, och under gångna tider, då det fanns gott om dessa dyrgripar i Lagan, var hans uppköp av pärlor mycket betydande. Genom att avyttra lagapärlorna förnämligast till Köpenhamn samt andra större städer, där goda priser erhölls, kunde S. göra pärlfisket till en lönande hantering för ortens befolkning.

Ja, han hade många strängar på sin lya, den gode Adolf, och en av dessa var alltså att köpa upp pärlor av lokalbefolkningen, för att sedan sälja dessa till bästa pris. Jag tror (har hört) att min morfar, och kanske hans bröder, fiskade pärlor.

Pärlfiskare i Lagan. Hallands konstmuseum – Digitalmuseum

Handelsmannen

Som tidigare nämnts öppnade Adolf, till många skomakares förtret, sin verksamhet i början av 1881. Citatet nedan är från Hallandsposten den 1 augusti 1924 (inför Adolfs 75-årsdag).

I hans lilla affärslokal i Östertullsgatan ökades kundkretsen stadigt, men stadens och ortens skomakare sågo inte med blida ögon på den nya affären, ty i stället för att folk eljest alltid varit vana vid att låta skomakarna sy sina skor, köpte folk nu sådana färdiga hos Adolf Söderström till priser som voro betydligt lägre än de, som skomakarna måste betinga sig för sitt arbete.

Men verksamheten var kommen för att stanna, och vad jag kan förstå, så blev den, så småningom, en väl etablerad, mångfasetterad (förklaring kommer allt eftersom) och lönsam verksamhet. Han var en flitig annonsör. Ett exempel på detta.

Men det var inte bara försäljning av läderartiklar och skor, utan Adolf köpte också upp skinn med mera. Troligtvis vidarebefordrade han detta till ”företag” (exempelvis garverier) för vidare behandling.

Adolf Söderström 4

När Adolf kom från Amerika landade han en tid i föräldrahemmet, men någon gång 1880 flyttar han till Östertullsroten, där han hyr av värdshusidkaren och garvaren Carl Olof Edman. Nu byts yrkestiteln från garvare till läderhandlare. Det var också här han startade, troligtvis i januari 1881, sin läderhandel. Vad bygger jag då detta mitt antagande på? Jo, i Hallandsposten fanns följande annons införd mellan 25 oktober till 6 december 1880

Så småningom köper han fastigheten, och där kommer en omfattande handelsverksamhet spira. Fastigheten låg där Systembolaget ligger idag.

I en artikel om Östertullsgatan, i föreningen Gamla Laholms årsbok från 2000, skriver Richard Frummerin så här:

Adolf Söderström hette nästa husägare. Han hade läder- och skoaffär och så hade hans stora familj sin bostad här. Sönerna Fredrik, Ernst, Torvald, Henry och Ivar blev alla kända Laholmsprofiler”.

Adolf och Johanna

Adolf och Johanna Matilda Johansson gifte sig alltså den 18 november 1883. Johanna Matilda var född den 29 januari 1860 i Kungälv.

De kom att få fem barn, nämligen Fredrik Vilhelm, född den 1 november 1884, Henry William, född den 15 december 1886, Ernst Verner ”Sille”, född den 2 april 1889, Fritz Torvald (min morfar), född den 17 maj 1891 och Karl Ivar, född den 15 mars 1895. Samtliga blev starka profiler i den lilla staden Laholm.

Stående från vänster: Fredrik och Adolf. Framför från vänster: Henry, Johanna, Ivar, Torvald och Ernst.

Adolf Söderström 3

Efter skolgången slog sig Adolf in på garveribanan. Adolf börjar sin ”läderbana” som lärling hos garvare Thelin, där hans far Fredrik är logarvaregesäll. Framgår inte vilket år han började på sin lärlingsplats, men rimligtvis var det runt 1863. Då var Adolf fjorton år. Han stannade hos Thelin till den 1 mars 1870 (då är han gesäll) då han som tjugoettåring gav sig iväg till ”N Amerika”. Han reser från Göteborg den 22 april till England med ångfartyget Albion. Bestämmelseorten är Boston.

Frågan är vad han gjorde i Amerika? Det finns uppgift om att han sysslat med garveriyrket. Hur det än är med det så får han ihop en ansenlig summa pengar under sin vistelse i Amerika och som det uttrycks i Hallandsposten 1 augusti 1924: ”Där inne i Amerika var honom lyckan bevågen, ..”). En annan fråga är? När kom han tillbaka till Sverige och Laholm? För han kom tillbaka (men det finns ingen uppgift i inflyttningslängden om hans återkomst). Men i Post- och Inrikes Tidningar (21/3, 31/3 och 4/5 1879) ges viss vägledning. Där finner vi följande:

Den 18 november 1883 gifter Adolf sig med den 23 åriga Johanna Mathilda Johansson (Wigde af Pastor S. Dahl).

Adolf Söderström 2

Adolf, min morfars far, föddes den 2 augusti 1849. Föräldrar var Johan Fredrik Söderström och Christina Fredrika Lundberg. Jag vet inte så mycket, knappast något, om Adolfs barndom. Ett vet jag dock, han skrevs in den 8 mars 1858 (som nioåring) i 1:a klass i Pedagogin. Hur länge han gick i skolan har jag ej kunnat utröna, men troligtvis till 1863, för då någon gång började han som lärling hos garvaren Thelin.

Pedagogin som det ser ut idag (bilden tagen 2014).

Adolf Söderström

Jag har tidigare nämnt att jag släktforskar, och vid ett tillfälle skrev jag att jag skulle fördjupa mig lite i min morfars far Adolf Söderström. Och detta kommer jag att göra några veckor framåt.

Först lite kuriosa. Under ”forskandet” kring Adolf så visade det sig att hans syster Augusta Maria, född den 14 maj 1852, var farmor till kanotisten Gert Fredriksson. Gert var en av Sveriges mest framstående idrottsmän med åtta OS-medaljer, varav sex guld och elva VM-medaljer, varav sju guld.

Gert Fredriksson står staty i Nyköping. Bilden är tagen i maj 2014.

Skogspromenad

Jag kan inte låta bli. Det får bli en bild till på temat stil. Här är jag, min far och en kusin på skogspromenad, och här gäller inte ”fritidskläder, för även en promenad i skogen skall göras med stil. Det enda som avviker är att kusinen har stövlar. Lägg märke till myrstacken bakom oss.

För tio år sedan

Onsdagen den 19 februari.

Promenaden idag innehöll sol och lärkans drill. Gräsmattorna är gröna och man ser i trädgårdarna att vårblommorna är på gång. Annat var det för exakt tio år sedan. Så här såg det ut hos oss i februari 2010.

Vila i skogsbacke

Fortsätter med ämnet stil. Man kan inget annat säga att att vara uppklädd var viktigt, även vid en skogspromenad. Här vilar farmor (till vänster), farfar och troligtvis en syster till farmor, i en skogsbacke. Barnen är säkert min far, hans bror Erik och så är jag osäker på flickan. Det skall vara kappa, rock och hatt. Inga fritidskläder här inte.

Årets bilder

I år blir det en salig blandning av bilder. Det kommer att bli bilder från min uppväxt, släktbilder, nytagna bilder med mera. Alltså en salig blandning utan någon form av logisk följd eller utifrån teman. Jag börjar med en bild av min bror Magnus. Här är han väl cirka två år.

Sorg

Lördagen den 11 januari 2020

Idag fick vi reda på att vår bonuskatt Berta fick sluta sina dagar igår klockan 16.00. Berta besökte oss med jämna mellanrum och fick en stunds gos i soffan. Berta hade varit sjuk en längre tid men vi trodde ändå att hon skulle få vara kvar lite längre. Må hon vila i frid. Vi kommer att sakna henne jättemycket.

Min far och Tusse

Vecka 51

Ännu ingen snö i Bua. Då får man leta snöbilder i fotoarkivet. Hittade denna bild från den tid vi bodde i Ödeshög (troligtvis vintern 55-56). På bilden min far som leker med vår katt Tusse.

Fyra generationer

Vecka 41

Fyra generationer

Farfar avled den 28 december 1969 och detta är en av de sista bilderna jag har av min farfar. Bilden är från min dotter Malins, dop och från vänster ser vi min far, med Malin, farmor, farfar och så jag, alltså fyra generationer.

När farfar gifte sig

Vecka 40

Farfar

När farfar gifte sig med farmor stod det att han var guldsmedsarbetare (vet inte vad detta betyder eller var han arbetade), men större delen av sitt yrkesverksamma liv var han skinnberedare och var Tranås Skinnberederi AB trogen i 30 år. På bilden är det picknick i det fria och den lille pojken är min bror Magnus.

Min farfar Sixten

Min farfar, Sixten Gottfrid, föddes den 2 september 1903 i Tranås köping, Säby församling, Jönköpings län. Föräldrarna var skräddaren Karl Gottfrid Löfgren och Hulda Maria Adolfsdotter. Han döptes den 27 november samma år.

Karl Gottfrid och Hulda Maria hade ingått i det äkta ståndet den 11 november 1893. När Sixten föddes fanns redan fyra barn i familjen. Sixten kom att få ytterligare sex syskon, alltså fick Gottfrid och Hulda elva barn, åtta pojkar och tre flickor. Två av barnen kom att emigrera, en till Kanada och en till Amerika.

Farfar
Jag har inga bilder på farfar som barn, så det får bli en bild på farfar Sixten och hans far Gottfrid. Pojken som står framför farfar är min far.

Giftemål och barn

Vecka 36

Linnea flyttar i augusti 1920, tjugo år
gammal, från familjen i Flemminge till Tranås, Säby församling, Jönköpings län.
Hon arbetar (”tjänar”) i lite olika familjer i Tranås fram till 1926 då hon
gifter sig, den 6 mars, med guldsmedsarbetaren Sixten Gottfrid Löfgren. De får
en son den 8 juni. Sonen får namnet Sven Harald (min far).

Jag har inget bröllopsfoto på farmor och
farfar. Däremot finns en bild på farmor med tre av barnen. Linnea och Sixten fick sex barn.

Längst till vänster står Sven.

Flemminge

Vecka 35

År 1916, efter cirka tolv år vid Lotorps
bruk, bär det av till Flemminge i Ekebys församling, Östergötlands län.
Adressen är Smältsmedjan. Efter bara dryga två år på den nya adressen avlider
Linneas mor. Hon dör den 27 september 1918 i spanska sjukan. Det är många i
Ekeby församling som dör i spanska sjukan detta år.

Ännu en bild på syskonen Stenqvist. Linnea (troligtvis) längst till vänster.

Lotorps bruk

Vecka 34

Linneas pappa var smed och han hade
varit, och kom att vara, verksam på flera olika järnbruk. Hösten 1904, när
Linnea var 4 år, bar det av till Lotorp, och Lotorps bruk, Risinge församling i
Östergötland. I Lotorp bodde de i ett hus som kallades Uppsala eller Spikbruket. Huset
innehöll åtta lägenheter (rum) på 22,5 kvm eller 18,6 kvm. I någon av de här
lägenheterna bodde alltså Linnea, hennes föräldrar Gunnar och Ida Teresia med
sina fem barn (ja, det hade tillkommit fyra syskon, en bror och tre systrar).

Bilden ovan har jag hittat i en av böckerna om Lotorp (ABF Finspång).

Farmor Ida Linnea

Vecka 33

Min farmor, Ida Linnea, föddes i
Haddebo, Svennevads församling, Närke, Örebro län, den 11 oktober 1900.
Föräldrarna var smeden Karl Gunnar Stenqvist och Ida Teresia Forsberg. Karl
Gunnar var 24 år och Ida Teresia var 19 år när Linnea föddes. Linnea döptes av
kyrkoherde Pettersson den 4 november.

Det här är den enda bilden på farmor som barn. Stående från vänster farmors bror Karl (Kalle), farmors syster Karin, sedan farmor, och sittande farmors syster Ingrid och vid hennes sida Ester.

Knalle

Vecka 30

Min far slutade inte ”jobba” efter sin pensionering. Han hjälpte kompisar med att sälja och demonstrera olika varor på torg och i affärer. Det kunde handla om att sälja skinn, frukt och delikatesser med mera. Här en bild från lokalpressen när han är 81 år.

Lumpen

Vecka 29

Sven

Sven gjorde sin militärtjänstgöring på Flygflottiljen i Malmslätt, Linköping. En
bild från den tiden. Sven längst till vänster (med glasögon).

Skräddaren

Vecka 28

Efter slutförd skolgång (som för övrigt startade 1933) började Sven sin skräddarbana. Först som skräddarlärling hos skräddare Oskar Fransson. Han kom sedan att, till största delen, syssla med kläder under sitt yrkesverksamma liv.
Företag han arbetade på var Konfektions AB Zober i Tranås, Pälsvarukompaniet (TPK) i Tranås (1/12 1949-18/10 1951) där han var pressare och avsynare, Wånex i Tranås och därefter i Ödeshög (1955-1957).

Konfektionsindustrin i Sverige kom så småningom att föra en tynande tillvaro vilket fick till följd att Sven fick byta bana, men fortfarande så handlade det om kläder, men nu blev det kemtvätt. Först så arbetade han i flera år på Åkervalls kemtvätt i Tranås. Här hade han naturligtvis stor nytta av sina kunskaper som skräddare och pressare. Förutom att kläderna tvättades och ströks/pressades så kunde kunderna få sina kläder lagade och ändrade.

Efter Åkervalls tog han över en annan kemtvätt (Snabbtvätten) i Tranås vilken han drev fram till sin pensionering.
Bilden är tagen när han arbetade på Wånex i Ödeshög.

Min morfar spelade fotboll

När jag, vid ett besök på
biblioteket i Laholm, bläddrade i föreningen Gamla Laholms årsskrifter så fann jag
till min förvåning, och glädje, bilder och texter på och om min ”Laholmssläkt”. En bild
visar att morfar och två av hans bröder, i sin ungdom, spelade fotboll i Laholms IF. Detta har
han inte berättat för mig, trots att jag själv spelade fotboll när jag var ung.

LIF:s fotbollslag 1911. Övre raden från vänster: Torvald
Söderström, S Eklund, A Strandberg.

Mellersta raden från vänster: Ernst Corné, Ivar Söderström, Axel
Olsson, Ernst Söderström, Sigfrid Nilsson.

Nedre raden: Karl Nilsson, Svante Ebbeson, Börje Nilsson.

Min morfar hade träben

Det var ganska spännande för en liten
grabb, det där med morfars träben. Ibland skojade han med mig. Han sa att jag
skulle lägga örat till det lilla hål som fanns i den del av träbenet där han
satte ner ”stumpen” och lyssna på fågelsången. Jag lyssnade, men ingen
fågelsång. Hålet var väl till för att det skulle bli lite ventilation för
”stumpen”. Morfar hade råkat ut för en olycka där han blev av med benet precis
ovanför sitt knä, därav detta träben
Jag kommer så
väl ihåg benet där det stod lutat mot väggen när han hade lagt sig och hur han
spände på sig benet på morgnarna med hjälp av ett antal remmar. Jag kommer ihåg
våra promenader som framskred i maklig takt. Inte gjorde det mig något att det
inte gick så fort. Det hände till och med att han vände sig om och ropade ”skynna dej påg”. Våra promenader hade
alltid ett mål. Antingen var det till Tivolipaviljongen där vi drack kaffe och
åt våfflor, eller så var det något kafé inne i staden där kaffe och wienerbröd
var en av favoriterna. Favoritkaféet var Cecil som ligger vid torget.

Morfar

Min morfar, Fritz Torvald, föddes i
Laholm (Laholms stadsförsamling) den 17 maj 1891. Föräldrarna var läderhandlare
Adolf Fredrik Söderström och Johanna Matilda Johansson. Adolf var 41 år och
Johanna var 31 år när Torvald föddes. Torvald döptes en månad senare, nämligen
den 17 juni. Dopvittnen var stadsvaktmästaren BP Hallén och hans hustru
Carolina Hallén.

Mormor igen

Vecka 22

Jag vet nästan inget om min mormor. Jag
har aldrig kunnat berätta något om henne, inte annat än att hon var demenssjuk
sina sista år i livet. Det är lite sorgligt att konstatera detta. Men så är
det.

Det jag ändå vet är att hon flyttade
till Laholm i januari 1911. Där tjänar hon piga hos postmästaren Heimers. Hon
flyttar redan i december samma år tillbaka till familjen i Halmstad, och som
det skall visa sig för att föda sitt första barn (26 juni 1912). Elin flyttar
tillbaka till Laholm i oktober 1912 och den 27 oktober 1912 gifter hon sig med
Torvald (min morfar). De får ytterligare tre barn, varav ett av dessa är min
mor.

Min mormor Elin Viktoria avled den 8
november 1951, 61 år gammal.

Mormor och Herta (se tidigare om Herta). Bilden är tagen 1940.

Mormor

Vecka 21

Min mormor Elin Viktoria Bolmér föddes
den 24 september 1890 i Halmstad, Hallands län. Elins far Otto Lambert var 29
år och hennes mor Johanna var 26 år när hon föddes. När Elin föddes fanns redan
tre barn i familjen, och det kom att bli fler. Elin fick ytterligare fem syskon
och fyra halsyskon.

Elins far, Otto Lambert Bolmér, var född
den 25 juli 1861 i Vrå, Kronobergs län, och hennes mor, Johanna Kristina
Ullman, var född den 11 februari 1864 i Veinge, Hallands län.

Tillskärarakademin

Vecka 19

Min mor gick alltså på Tillskärarakademin i Stockholm. Jag vet inte mellan vilka datum hon gick där. Jag har varit i kontakt med dem (skolan finns fortfarande), men de har inte några sparade betyg, listor eller dylikt. Troligtvis var det en ettårig sömmerskeutbildning. Det jag vet är att hon var i Stockholm 1945 (se bild).

18 år

Vecka 18

Den 21 februari 1944 fyller Inga-Britt
arton år och det är kaffekalas tillsammans med vänner. Sittande längst fram
till vänster är Herta och bredvid henne Inga-Britt (de andra personerna har jag
ingen uppgift om).

Kanske är det också avskedsfika? För
drygt en månad efter sin artonårsdag (31 mars) flyttar Inga-Britt till Tranås. Undrar
varför hon flyttar till just Tranås? Är det kanske för hälsans skull (hon led
av svår astma)? Jag vet inte.

I Tranås stannar hon till september
1945. Hon flyttar tillbaka till Laholm. Samma fråga kan ställas här. Varför
flyttar hon tillbaka? Har det att göra med att hon studerar, eller kommer att
studera. För någonstans 1944-1945 går hon på Tillskärarakademin i Stockholm.

Min mor

Vecka 17

Min mor, Inga-Britt, född Söderström,
föddes den 21 februari 1926. När Inga-Britt kommer till världen bor familjen i
kvarteret Abborren nr 4 i Gamlebyroten, Laholm. När Inga-Britt föddes fanns
redan fyra barn i familjen, dels hennes bröder Kurt, Åke och Folke, dels
fosterdottern Herta.

Jag har ingen bild på min mor som liten.
Den första bilden på henne när hon är barn är en skolbild. Min mor står framför
läraren (fyra från höger).

Nya steg i livet

Vecka 15

Efter drygt fyra år på Tandtekniska
laboratoriet var det dags att ta ett nytt steg i livet. Det var nog så att det
tidvis funnits en sorg hos mig att jag inte fick möjlighet att fortsätta min
skolgång efter folkskolan. Denna känsla förstärktes när kompisarna tog sin
realexamen och sedan fortsatte till gymnasiet. Känslan att något saknades
gnagde som en tagg inom mig. Men nu, arton år gammal, var det dags. Jag började
undersöka olika utbildningsvägar och det gällde att hitta något som skulle
passa en som tidigare bara tillbringat sju år i skolan. Det fick bli
folkhögskola. Nu skulle jag fylla igen en del av de kunskapsluckor som fanns.

I september 1965 klev jag in på Kävesta
Folkhögskola utanför Örebro. En ny epok i mitt liv startade. Men detta är en
helt annan historia.

Lite bus

Vecka 14

Det fanns en stor kreativ ådra i vårt gäng, en
ådra som skapade en del lustiga aktiviteter. Ett sådant exempel var ett lussefirande.
Varför skulle inte vi kunna lussa för folk? Sagt och gjort. En av oss fick bli
lucia, en tärna och en stjärngosse. I den sena natten/tidiga morgonen begav vi
oss ut för att lussa för bekanta och obekanta. Vi ringde helt sonika på hos
folk och så sjöng vi ”Staffan var en
stalledräng, vi tackom nu så gärna. Han vattná sina fålar fem, allt för den
ljusa stjärna. Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka”.
Jag
vet inte om vi gjorde succé på alla ställen, men vi hade roligt

Andra tillfällen när vår kreativitet kunde
blomstra ut var när kompisar tog sin realexamen. Här fanns tillfälle att spöka
ut sig rejält. Succén i ”tåget” var given. Bilden är från
Lasses och Kerstins examen den 23 maj 1964. Kerstin och Lasse ”var ihop”.

Från vänster ser
vi Sören Ljungberg, som matar Eser, därefter Lasse Karlsson och Kerstin och så
jag. Det syns att jag arbetade med tänder.

Semestertripp 2

Vecka 12

Nästa semesteräventyr hade också Laholm
som mål. Men planeringen var också att vi skulle åka till Köpenhamn. ”Vi” var
Eser och jag. Den här gången var det tåg som gällde. Nu blev det så här att vi
tog ett tåg på eftermiddagen dagen innan vi hade planerat vilket fick sina
följder. Det tåg vi skulle ha åkt med skulle gå ända fram till Laholm, men det
tåg som vi tog gick bara till Halmstad. Så där stod vi, jag tror att det var en
sen lördagskväll, på stationen i Halmstad. Inga mer tåg eller bussar till
Laholm den här dagen. Nu fanns två
alternativ. Hitta någonstans att övernatta eller försöka ta oss på annat sätt
till Laholm. Det fick bli det senare. Vi liftade! Och den färden är en historia
för sig. Men min morfar blev något överraskad. Vi kom en dag för tidigt, och så
var det natt.

Semestern skulle dels tillbringas i
Köpenhamn, dels camping på Marias camping i Mellbystrand. Eftersom det inte
finns några bilder från Köpenhamnsvistelsen, så blir det heller ingen
berättelse om denna (för det finns en sådan).

Väl tillbaka till Laholm så skulle nu campinglivet ta vid. Sol och bad, fika på Valhall, minigolf, umgås med min kompis Bosse och åka in till morfar i Laholm för att få lite god lagad mat.

Två stiliga killar på Marias camping.

Semestertripp

Vecka 11

En sommar begav vi oss av, jag och en
kompis som jag tyvärr glömt namnet på, på mopedsemester. Resmålet var Laholm
och Mellbystrand. Mopederna packades med en del av utrustningen, men resten
skickades (tält med mera) med tåget till Laholm..
Resan gick bra
ända till en bit söder om Värnamo. Där strejkade min moped. Det gick inte att
få igång den igen. Det var lördagseftermiddag så möjligheten att få hjälp på
någon verkstad fanns knappast. Med mycket stor möda, svett och svordomar ömsom
drog jag mopeden eller sparkade mig fram. Kvällen och natten lägrade sig över
oss och vårt nattläger blev på en timmertrave efter vägen.
På söndagen
lyckades vi få tag på en reparatör i Lagan. Det visade sig att det var
tändspolen som hade gett upp. Men som tur var så hade han en tändspole hemma.

Väl framme blev det campingliv. Min kompis
Bosse från Laholm anslöt sig också till oss, så nu gällde sol och bad, fika på
Valhall, minigolf och att umgås med en massa andra ungdomar.

Jag, Bosseoch ?, ja, tyvärr har jag glömt namnet.