Vecka 33

Det blir mer Gripenberg så småningom, men innan dess tar vi en sväng om Tranås. Alltså åter till födelsestaden. Någon gång under 1958 flyttade vi till Tranås, närmare bestämt till Svartågatan 14. Att jag vet att det var 1958 som vi flyttade till Tranås är att jag har ett terminsbetyg från våren 1958.

Den nya adressen var alltså Svartågatan 14. Det låter kanske lite tjatigt, men minnena från själva huset är obefintliga. Vi bodde i alla fall i den norra delen av staden, inte så långt från skolan och sjukstugan, vilken jag fick besöka vid ett tillfälle. Ett flödande näsblod efter en örfil av min mor (jag skrämde henne) fick som följd ett besök på sjukstugan för att bränna kärl i näsan.

För min far var läget perfekt för hans arbetsplats låg i huset bredvid. Han arbetade på Åkervalls kemtvätt. det var kanske tio meter från dörr till dörr. Huset där vi bodde finns inte längre kvar. Det enda som finns kvar är hållaren till brevlådan och grinden.

Curt begrundar resterna av Svartågatan 14. Bilden är tagen i april 2013.

Vecka 32

Det går inte att lämna tiden i Ådala skola utan att visa ett skolfoto från den tiden.

Skolkortet är från 1957, och jag går i fjärde klass. Jag står som nummer tre från höger. De övriga som gick i fjärde klass (de andra gick i trean) är Bertil (tvåa från vänster), bredvid honom Sören (trea från vänster), Håkan som står bredvid läraren David och bredvid mig Inger och Ing-Marie.

Torsdag vecka 31

På besök i Laholm och en stund grottande på biblioteket. Bilden påminner mig om att det snart är dags (höst) att ta upp släktforskningen igen. Bilden är hämtad (avfotograferad) i Hallands läns Porträttgalleri från 1927, och föreställer Adolf Söderström (min morfars far). På samma sida fanns även två av hans söner avporträtterade, nämligen Fredrik och Ivar.

Vecka 30

30 grader och massor av vatten. Då kan det vara gott med en GT.

Vecka 29

En liten utflykt till Byaregården (kafé, gårdsbutik, ölbryggeri mm) där vi inmundigade pizza från vedeldad ugn. På Byaregården brygger de fantastisk god öl.

Lördagen den 14 juli.

Ett litet avbrott i mitt barndomsbotaniserande. Nu i stället en aktuell händelse, nämligen årets höjdpunkt i Bua, den årliga Makrillfestivalen. På festivalen serveras makrill med potatismos, korv, våfflor, buapudding, kaffe, dricka, öl och vin. På festivalen finns ”knallar”, hantverkare, chokladhjul, lotteristånd med mera med mera. På scenen uppträder flera olika artister och höjdpunkten var en riktig tvåtimmars rockkonsert med Peter Johansson och Jenna- Lee James med band. Fantastiskt!!

Här poserar Monica tillsammans med Peter och Jenna-Lee.

Vecka 27

Någon gång under vårterminen 1957
började jag i Ådala skola. Jag gick i tredje klass och i samma klassrum gick
också fyrorna. Lärarinnan hette Jacobsson (jag kan inte tyda hennes förnamn på
betyget). Jag kommer ihåg skolsalen, med sin vedkamin, kapprummet och
slöjdsalen. Slöjdsalen användes inte av oss, utan av eleverna som gick i
femman, sexan och sjuan. Bakom skolhuset fanns dasset.

Det finns inte många minnen av själva skoltiden,
varken här eller någon annanstans, men det finns ett minne som ändå etsat sig
fast där inne i hjärnans vindlingar. Det handlar om skolavslutningen. På den
tiden gick det till så, förutom att det sjöngs någon psalm, att vi barn
utsattes för någon form av läxförhör. Jag fick uppgiften att peka ut Sveriges högsta
berg på kartan som hängde där framme vid katedern. Jag visste att jag kunde
detta, jag tyckte allt själv att jag var rätt duktig på geografi, även om detta
inte framgår av betyget (ja, enligt betygen från folkskolan var jag inte något större
geni). Men denna tant (jag skriver inte kärring, fast jag menar det) hade
hissat upp kartan så högt att jag inte räckte upp till Kebnekaise. Med en sådan
där lite anklagande röst säger hon: ”Kenneth,
kan du inte detta?” Jag var för blyg för att protestera och så fick det bli
Håkan (jag tror att han var lite favorit hos tanten) som fick peka ut fjället,
och därmed fick beröm. Jag skämdes oerhört inför alla föräldrar som satt efter
väggarna i klassrummet. Tilläggas kan att mitt geografibetyg var BC när jag
slutade trean.

Skolan används idag mest som förråd och verkstad. Men på bilden (som Curt tagit) syns ändå kaminen som värmde oss barn på vintern. Bilden är tagen 2013.

Vecka 26

År 1957 tog min far körkort (innan var det mopeder som gällde). Jag har inget minne av att han övningskörde eller gick på teorilektioner, men jag kommer ihåg den första bilen, ja, inte bilmärket, men att det plötsligt fanns en bil i familjen. Bilminnet förstärks av en speciell händelse, nämligen denna.

Det var så att bilen inte alltid behagade starta och det är ett sådant tillfälle som etsat sig fast, säkert därför att det blev ganska så dramatiskt. Bilen ville inte så det var bara att försöka skjuta igång den. Far i förarsätet och jag och min mor som sköt på där bak. Lite innan järnvägsövergången var det en liten utförslöpa och detta hjälpte till med farten. Men inte, bilen ville inte starta, och till slut stod vi mitt på järnvägsspåren. Och inte nog med det. Bommarna gick ned och vi hörde tåget närma sig. Far ur bilen, röt till min mor att hon skulle sätta sig och styra och så tog han och jag i med alla våra krafter och fick till slut bort bilen från spåren och vi kunde lättade se tåget rusa förbi. Bilen ställdes utanför häcken till banvaktstugan och lämnades där (åtminstone tillfälligt).
Undrar om det kan ha varit den här bilen. På bilden min far, mor och Tomas.

Vecka 25

I missionshuset, som låg alldeles i närheten av där vi bodde, gick jag i söndagsskola. En liten rolig händelse som utspelade sig på en söndagsskoleavslutning var denna. Jag och Bertil skulle läsa något, jag kommer inte ihåg vad, i dialogform. Men jag kommer ihåg avslutningen. Bertil hade den sista repliken som skulle lyda ungefär så här: ”Och nu tar vi upp kollekten!” Men det blev lite fel. I stället sa Bertil så här: ”Och nu tar vi upp kotletten!”

Missionshuset. Bilden är tagen 2013.

Vecka 24

Som de flesta ställen vi bodde på när jag var barn så kommer jag inte ihåg hur det såg ut inomhus. Och det var likadant här, jag har inga minnen från lägenheten. De minnen jag ändå har är hagarna och skogen som vette från baksidan av huset och ut i oändligheten. Det enda som gömde sig i skogen var luffartorpet. En fristad för de kringvandrande luffarna som ofta stannade upp i Gripenberg (en del ansåg nog också att Gripenberg var deras hemort). Luffarna kunde man oftast hitta inne, eller utanför, den lilla lanthandeln som låg precis på andra sidan vägen. Där samlades de och tog en pilsner och pratade om de vedermödor de genomgått och genomgår. Lanthandlaren var en godmodig människa som lät dem ha lanthandel som samlingsplats, och det var ingen annan heller som hade ont av luffarna. De fanns där emellanåt, de störde ingen, och så helt plötsligt var de som bortblåsta. Då var de ute på vägarna och luffade.

Bilden på lanthandeln har jag hittat på nätet. Ursprung okänt.

Vecka 23

I utflyttningslängden för Ödeshög (finns ingen inflyttningslängd för det året för Säby församling vilken Gripenberg tillhör) anges adressen till Höckle 1:5. Box 56, Gripenberg.

Vi lämnade, enligt utflyttningslängden Ödeshög i oktober 1957. Men det är något som inte stämmer för jag har betyg från Ådala skola för vårterminen 1957. Men hur det än var med den saken så hamnade vi av någon outgrundlig anledning i Gripenberg. Troligtvis var det svårt med bostäder, för det naturliga skulle vara att bosätta oss i Tranås, för det var där min far arbetade. Men för min del gjorde det inget att det blev Gripenberg. Jag kom att trivas där, även om jag saknade Ödeshög.

Huset där vi bodde. Bilden är tagen 2013.

Vecka 22

Det finns mer att berätta från tiden i Ödeshög. Bland annat en födelsedag med förhinder, kräftfiske, mopedolyckan, mina kaniner, men detta får bli en annan gång.

Efter dryga två år, närmare bestämt i början av oktober 1957, i Ödeshög var det åter dags att flytta alla pinaler till ett nytt ställe. Jag vet inte varför vi återigen bröt upp, men nästa anhalt blev Gripenberg utanför Tranås.

När vi (Curt, Bert och jag) besökte (2013) platsen där det vita huset låg fanns bara lite fruktträd kvar samt vattenpumpen, som stod där i ensamt majestät.

Vecka 21

Detta hände hösten 1955. Knappt hade skolterminen börjat, andra klass, förrän det var dags för lov. Ja, nu var detta inget lov där tiden skulle ägnas åt lek och idrott. Nej, det var det så kallade potatislovet. Tanken med detta var att barnen skulle vara hemma och hjälpa till med att ta upp potatis och kanske hjälpa till med andra höstgöromål. Nu hade vi inte egenodlad potatis, men desto mer fanns på gården, för på gården fanns ett brännvinsbränneri, så det gick åt mycket potatis.

Nu skulle det plockas potatis! Mitt mål var att tjäna ihop så mycket pengar så jag kunde köpa nya stövlar. Ja, så var det. Alltså inga fickpengar till godis eller annat förgängligt, nej, det var stövlar som gällde.

En traktor med en ”potatisspridare” där bak åkte upp och ner för fårorna och ”sprätte” upp potatisen. Nu skulle det plockas snabbt plockas upp och läggas i korgar innan traktorn kom tillbaka och nya potatisar ”sprättes” upp. Detta gick bra den första dagen, jag hann undan innan traktorn närmade sig. Värre gick det dag två. I min iver att göra rätt för mig glömde jag traktorn, jag hann inte undan. Jag hann slänga mig bakåt men olyckan gick inte att undvika. Framhjulet, jag såg detta själv, körde över mina lår och bäcken och man fick hejd på traktorn när bakhjulet var på väg upp samma väg. Jag har många gånger tänkt på vad som skulle ha hänt om även bakhjulen hade kört över mig helt, och för att inte tala om vad som hade hänt om jag kommit i kontakt med spridaren som hängde där bak på traktorn.

Jag tror att det var på den här åkern som olyckan skedde (bilden är tagen 2013).

Nu undrar du säkert om det blev ambulans och sjukhus. Men inte. Där kanske jag själv bidrog till detta. Jag sa säkert att jag inte hade så ont, att det inte behövdes. Men ändå? Kunde ett barn bedöma detta. Har någon blivit överkörd, och allra helst ens egen son, så borde detta väl ha varit det naturliga, att bli skjutsad till en sjukstuga. Jag förstår heller inte alla de som fanns runt omkring, att inte de reagerade. Jag kunde ju ha haft krosskador på skelett och inre blödningar i buken.

Veck 20

Åter till lite barndomsminnen från Ödeshög.

Ett sådant minne var skolvägen. Vi bodde ju utanför Ödeshög så det var säkert 5-6 kilometer till skolan. På våren och tidig höst var det att cykla, men på vinterhalvåret var det att grensla pakethållaren på pappas moped (Novoletten). Detta innebar att mina skoldagar blev väldigt långa. Min far började klockan sju och slutade fem. Mitt ”fritids” blev konfektionsfabriken Wånex (sydde kappor och dräkter). Här tillbringade jag den dryga morgontimmen och eftermiddagstimmarna, ofta med att jobba lite. Barnarbete säger du. Men jag tjänade några ören för varje kappskärp jag vände ut och in. Mitt mellanmål bestod ofta av en stor bit drömtårta.

Byggnaden stod kvar när vi (Bert, Curt och jag) besökte Ödeshög 2013.

Vecka 19

13 maj och årets första dopp i havet.

Vecka 18

Med fackeltåg, anförd av musikkåren Varbergs kustband, brasa, sång och tal och fyrverkeri hälsade vi buabor våren välkommen. Nu väntar vi bara på att det också skall bli lite vårvärme.

Vecka 17

Den 4 maj 1955 är inskrivningsdatumet i min nya skola. Jag har väldigt få minnen från skoltiden i Ödeshög, men det finns några minnesfragment som är förknippade med skolan. Det ena är syslöjden. Jag minns särskilt gymnastikpåsen. Alla barn skulle sy sig en påse där de kunde ha sina gymnastikskor, gymnastikbyxor och tröja. Nu kan man inte jämföra detta med dagens utrustning. Skorna var tunna, blå tygskor med en jättetunn sula. Byxorna var enkla kortbyxor och tröjan var oftast en undertröja. Efter skolan träffade jag på en liknande utrustning när jag gjorde lumpen. Samma skor, samma byxor och tröja. Det var bara påsen som fattades.

Min fröken hette Solveig Bark. Enligt mitt förmenande den bästa läraren jag haft i folkskolan, så som jag minns det.

Vecka 16

Det var en som inte ville flytta. Tusse vägrade följa med. Mina föräldrar gick flera gånger till torpet och lockade på honom, men han vägrade. Men han saknade oss för han jamade gnällde varje gång vi försökte få hem honom till det nya hemmet. När min far till sist lyckades få med honom så krävde det en speciell insats av min far. När han närmade sig torpet så satt Tusse uppkrupen i ett träd och jamade och gnällde. Det var riktigt synd om honom. Nu fanns bara en sak att göra, klättra upp och hämta ner honom. Sagt och gjort, och så hade även han flyttat.

Tusse på plats i sitt nya hem.

Vecka 15

Men tiden i det lilla torpet blev inte långvarig. Bara efter några månader (tror jag) flyttades pick och pack igen. Mina föräldrar hade köpt ett hus lite närmare gården och landsvägen. Adressen var Björknäs. Det nya huset var ett vitt hus med två våningar och en liten sidobyggnad. Det fanns en köksingång på baksidan och huvudingången var i anslutning till verandan på framsidan. Som vanligt när det gäller våra bostäder så har jag få eller inga minnen från själva huset. Jag har många gånger ställt mig frågan: Vad är det som gör att jag inte kommer ihåg hur det såg ut inomhus, och det gäller alla ställen vi bodde på, men att jag kommer ihåg omgivningarna, för så var det här också. Jag har starka minnen av trädgården, som på ena sidan av huset var ganska vildvuxen, men där fanns olika fruktträd, bärbuskar, blommor, några stora stenar och en stig. Det var nästan som en djungel och det var något speciellt när solens strålar bröt igenom trädkronorna. Men där fanns också faror. Huggormarna trivdes där bland det höga gräset och växterna.

På andra sidan av huset var trädgården öppen, där hölls gräset i schakt. Där fanns också en del fruktträd. Det var här som jag första gången åt Åkeröäpplen, för det fanns sådana på tomten. Jag tyckte att de var fantastiskt goda, och det tycker jag fortfarande. Själva trädgården övergick sedan till att mer likna ett öppet fält vars gräns slutade vid bäcken. Bäcken och dess omgivningar blev en naturlig lekplats. Där fångades grodor och paddor och bäcken blev det stora vattendraget i indianland. Ville indianen sedan in i de stora skogarna var det bara att ”rid” in i den vildvuxna delen av trädgården.

(Bilden är hämtad från Ödeshögs digitala hembygdsbok. Där finns också mer att läsa om vår tid i Ödeshög ”Minnen 1955-1957).

Vecka 13

Påskdagsfrukost.

Fortsatt Glad Påsk till alla!

Vecka 12

Dimman ligger tät över hamnen. Man kan ju fråga sig när våren behagar komma?

Vecka 11

Sju år, och dags för skolstart. Jag har inte så många minnen från min skoltid i Frinnaryd. Men ett tillfälle minns jag speciellt.

Min mor var från Laholm och detta hade satt sina spår i mitt eget språk. Till min lärarinnas förtret kunde jag inte säga r på ”rätt” sätt, alltså hennes sätt. Mitt r skorrade och hennes rullade. Nu skulle lärarinnan fostra den skorrande pojken. Hon utrustade mig med en spegel och så fick jag sitta inför mina skolkamrater, vilka var både ettor och tvåor (B-skola), och säga r, alltså ett rullande r. Men mina skorrande r ville inte lämna min hals och flytta upp till tungan. Men hon fortsatte, ofta med: ”Men Kennet, du måste göra rätt, säg efter mig!” Och så rullade hon på sina r, och jag skorrade vidare. Men till slut fick hon väl ge sig, det gick inte. Jag minns hur jag skämdes inför mina skolkamrater där jag satt med spegeln framför mig och skorrade. Snacka om pedagogik.

Frinnaryds skola som
den såg ut i april 2013. Skolbyggnaden var till salu när bilden togs. Innan
hade det bedrivits förskola i byggnaden. Skolverksamheten avvecklades 2008. Bert och jag pratar om tider som flytt. Bilden är tagen av Curt.

Vecka 10

Mina upptäckter i ruinen tog snart slut. Vi flyttade därifrån. Nu till ett hyreshus (jag vet inte hur många lägenheter det fanns i huset) i centrala Frinnaryd. Huset finns inte kvar men med hjälp av en artikel i Frinnaryds hembygdsförenings Sockenblad årgång 31 2009 får man reda på följande.

”I svängen vid det s.k. Bjurströmadiket nära f.d. konditori Solhem, där den riktiga Dockelia börjar, kom man förr på vänster sida fram till fastigheten Haga. Haga var en rejäl, nästan pampig, tvåvåningsfastighet …….. (författare: Henry Sjöstrand)

Bilden har jag fått av Henry Sjöstrand (bilden kommer ursprungligen från hans bok ”Från Svartebo till Socknamon”).

Huset låg i slutet av den jättebacke, ja så upplevde vi barn backen, som gick från kyrkan och skolan ner till samhället. Och då kunde detta hända.

Uppför denna ”jättebacke” kunde ingen cykla, men nerför gick det med en rasande fart. Men det fanns faror. Då menar jag inte trafiken, för så många bilar fanns inte, utan det var regnet. Vad tror du händer på en grusväg när regnet öser ner och tar sin väg nerför en backe. Jo, det bildas djupa fåror i vägen. Och det var en sådan regnfåra som ställde till det för mig. Jag ner för backen i en hiskelig fart och nästan i slutet av backen trodde cykeln att en liten tur i regnfåran skulle vara spännande. Spännande var det ända till hjulen inte längre kunde hålla sig i mitten av fåran. Allt började skaka och vibrera och till slut kom det oundvikliga. Jag störtade i backen. I vanliga fall hade väl resultatet blivit lite skrubbsår och blåmärken, men den här gången blev det lite mer. Jag fick styret i magen. jag tappade andan. Paniken slog till. Det gjorde fruktansvärt ont. Och det var evigheter som gick innan jag kunde andas igen. Någon hjälpte mig in och det dividerades lite vad som behövde göras. Grabben hade ju ont. Men inget gjordes. Det fick gå över av sig självt.

Vecka 9

Efter Bänarp blev det ett litet hus, som jag kallar det vita huset, som också låg i utkanten av samhället Frinnaryd. Men nu på en annan sida av samhället. Jag vet inte när vi flyttade hit, och inte heller när vi flyttade härifrån, för det gjorde vi.

Jag har knappast några minnen härifrån, men ett litet minnesfragment finns. Och det handlar om skärvor. Om jag inte har helt fel så fanns en liten ruin, egentligen bara själva grunden till ett litet hus, kanske ett uthus, jag vet inte. Men här kunde jag göra lite upptäckter i det ”skräp” som fanns där i ruinen. Det jag kommer ihåg är att det var delar av kaffekoppar och fat, en del mer hela än andra. Ruinen blev min lekplats.

Det vita huset. Bilden är tagen 2013.

Vecka 7

I november, närmare bestämt den 12:e, 1951 flyttade vi från Trehörnavägen 34 (stadsäga 543) i Tranås till Norrgården i Frinnaryd.

Huset vi bodde i var en stuga som tillhörde gården. När jag, tillsammans med mina vänner Curt och Bert, gjorde en ”minnesresa i mina fotspår” försökte jag identifiera vilket hus det kunde vara, men jag lyckades inte med detta. Vi får nöja oss med busshållplatsskylten.

Jag fick min första cykel här. Troligtvis i femårspresent.

Vecka 6

Veckans bild kommer att vara en blandning mellan aktuella bilder och bilder från förr. Nu startar en svit av bilder från min barn- och ungdomstid. Jag kommer att fokusera på platser där jag bott, skolor jag gått i och kanske en del episoder från dessa tider som nu flytt.

Första anhalten blir 1947. Då bodde vi i Tranås, på stadsäga 543, närmare bestämt Trehörnavägen 34. Det var här jag föddes. Det finns inga bilder från huset, men en bild på mig som liten kan jag bjuda på. Jag kan väl vara någon månad gammal.

Lägg märke till att det bara var min far som fick en son. Min mor nämndes inte, och detta var ändå 1947.

Vecka 5

Så här såg det ut i februari 2010.

Vecka 4

En fantastisk föreställning på Göteborgsoperan
med Fred Johansson som Fantomen.

Vecka 3

Ingen som solar, ingen som badar, endast lite pudersnö och tång.

Vecka 2

Vy över delar av Bua och i bakgrunden Båtafjorden.

Vecka 1

Från en jul- och nyårshelg med regn och plusgrader vaknade vi på söndagen den 7 januari till en klarblå himmel, sol och minus tio grader. Bilden är från Bua hamn. Man kan se att det bildats lite is in emot kajkanten. Det är ingen aktivitet i hamnen så här års. Till och med fiskebåtarna ligger ”för kaj”. Det kommer att bli några bilder från hamnen i år, och då förhoppningsvis med lite mer liv och rörelse.

Vecka 52

Snart dags för nyårssupé.

Skål och GOTT NYTT ÅR!

Vecka 51

Nu kommer tomten snart! GOD JUL!!

Vecka 50

En del har ”tomtar på loftet”, våra sitter kvar i trappan.

Vecka 49

Fortsätter på temat julmarknad. Lördagen den 9 december var det en liten julmarknad på torget i Bua center. Denna julmarknad har nu blivit en årlig tradition. Hantverkare, föreningar, bostadsföretaget, skolor och affärerna sålde sina alster, eller bjöd på glögg, pepparkakor och smakprov på julmat.

Bilden visar en av skolornas tomtar som de hade till försäljning.

Vecka 48

Det lackar mot jul. Vad passar då inte in om inte en julmarknad. Fredag kväll besökte vi Lisebergs julmarknad. Mycket ljus och utsmyckning, men också julbodar med tomtar, ostar, delikatesser, lycktor, glaskulor med mera.

Monica poserar med en snögubbe.

Vecka 47

Onsdag den 22 november, och snö? Får hoppas att detta blir både det första och sista snöfallet i vinter.

Vecka 46

I lördags var vi på Malmö Arena och såg Champions of Rock med Peter Johansson, Jenna Lee-James och Ola Salo. Peter och hans gäster hyllade gruppen Queen. Förutom de ovan nämnda medverkade också en operasångerska (glömt namnet) som tillsammans med Peter sjöng ”Barcelona”.

Peter är en fantastisk sångare.

Bilden:
Peter sjunger duett med Jenna Lee-James.

Vecka 45

Den 11 november 2010 var vi på TV 4 och skrapade triss. Vinsten blev 100 000 kronor. Men det var inte bara besök på TV 4 och vinsten. Det ingick även resa, hotellnatt, supé med mera, vilket gjorde att det blev en liten trevlig minisemester. Riktigt trevligt.

Vecka 44

Besök i helgen av barnbarnen, och deras föräldrar, från Ödåkra. Det får bli Pepsi, som är deras hund, som får representera familjen.

Vecka 43

Besök i Örebro torsdag-lördag. Torsdagskvällen på konsert och lyssnade på Svenska Kammarorkestern. Dirigent och solist var Nikolaj Znajder, en fantastisk violinist. Först på programmet stod två violinkonserter (nr 2 i D-dur och nr 3 i G-dur) av Mozart. Sedan följde Richard Straussmusik (borgaren och adelsman, svit op. 60). En fantastisk och njutbar konsert. En lisa för själen.

På fredagen lite strosande på stan och kvällen tillbringades på restaurang Amano där vi, tillsammans med Monicas bror och svägerska, inmundigade en sjurättersmeny.

Bilden på slottet togs när vi promenerade till hotellet på fredagskvällen.

Vecka 42

Visst är det så att det inte bara är vi som har en massa saker i förrådet och på vinden. Saker som bara står där till ingen nytta. Varför är vi sådana samlare? Vi tog tag i saken i helgen och började städa och rensa. Kanske är det någon som vill ha något? Kanske kan en del komma till nytta.

Vecka 41

Det blir mycket kryddstark mat i höst och i vinter.  

Vecka 40

Undrar om druvorna hinner mogna innan frosten tar dem?

Vecka 39

I veckan har jag varit på mitt årliga besök i Testa. Vi har gjort flera utflykter under veckan. På onsdagskvällen var Curt, Inga och jag vid Kvismaren och såg tranorna när de flög in till Kvismaren för nattvila. Tranorna var räknade och det skulle finnas drygt 20 000 tranor på plats. Snart beger de sig av söderut.

Vecka 38

Det här är en åker men liknar nu mer en sjö. Det har kommit ganska mycket regn de sista veckorna. Lägg märke till ”fågelsvärmen”. Tror att det är ett gäng tofsvipor som visar upp sina konster.

Vecka 37

I torsdags var jag på universitetsbiblioteket (Samhällsvetenskapliga institutionen) i Göteborg. Här finns de flesta tidningarna mikrofilmade (filial till Kungliga biblioteket i Stockholm). Det är verkligen en skatt att borra sig ner i. Rad efter rad, hylla efter hylla fullt med askar med mikrofilm.

Vecka 36

Vi har införskaffat en ny gräsklippare. Den förra startade bara när den själv ville, och det var sällan den ville. Så nu slipper vi dra i snöret och bli förbannade, för denna maskin är batteridriven. Tryck på start och kör!

Söndag den 3 september, och veckonumret har blivit 35

Strålande väder. Efter en sen frukost var det dags att skörda vindruvorna i växthuset. 11 kilo blev det. Blev lite varmt och klibbigt i växthuset så det fick bli en liten tur till ”vår” badtrappa. Ett skönt bad, säkert 18 grader i vattnet.

Sedan blev det en skön eftermiddag i solen på uteplatsen, ja det blev ett glas vin också, eller var det två?

Efter detta var det vindruvornas tur igen. Tvättas och ”trampas” för att så småningom tillsätta jäst. Så nu står det på jäsning.

Monica trampar druvor. Ja, hon hade tvättat fötterna.

Vecka 34

Visst kommer vi ihåg Lyckoslanten. Den delades ut, när jag gick i skolan, av Sparbankerna. Lyckoslanten var ett led i att vi barn skulle spara. Ett led i denna uppmaning var figurerna Spara och Slösa. Jag kommer inte ihåg hur ofta tidningen, som var Sveriges första barntidning, delades ut, men jag tror att det var minst fyra gånger om året. Tidningen startades 1926.

På bilden ett exemplar av Lyckoslanten från mitt födelseår, 1947.

Vecka 33

Mig veterligen har jag aldrig träffat min mormor. Hon vistades sina sista år på institution på grund av sjukdomen alzheimer. Hon dog 1951. Det som känts lite sorgligt är att jag bara haft två små foton, från min mors fotoalbum, av henne. Men så av en händelse hände detta.

Jag satt och kollade gamla foton och bland dessa fanns ett jättedåligt foto av min bror Magnus där han ligger på mage på en säng. Han kan kanske vara några månader. Men det var inte detta som var det intressanta. Bakom Magnus hänger en tavla på väggen, man ser bara halva tavlan, och då framträder en minnesbild. Jag kom ihåg bilden, den fanns där under min uppväxt. En bild på min mormor. Men var fanns den nu?

Som tur var så hade min far sparat tavlan och den hittades efter hans död.

Min mormor Elin Viktoria Söderström, född Bolmér. Hon föddes i Halmstad den 24/9 1890. Hon gifte sig med morfar den 17/10 1912. De fick fyra barn, och ett av dessa barn var min mor Inga-Britt som föddes den 21/1 1926. Elin hade åtta syskon och fyra halvsyskon. Elin avled den 8/11 1951, 61 år gammal.

Vecka 32

Tisdagen den 8 augusti.
Dags att säga ”hej då” till Tufva, Anna, Frida, Johanna och mormor Britt-Marie.

På vägen hem från Bergslagen stannade vi till i Örebro och såg den fantastiska utställningen om det osänkbara fartyget Titanic.

Vecka 31

Ännu en liten semesterutflykt. Nu till Bergslagen, närmare bestämt till Johanna med familj. Vädret var väl lite si och så, men vi fick några trevliga dagar. Det är något särskilt med Bergslagen, med dess sjöar och skogar. Här en bild över Lundfjärden.

Vecka 30

Ännu en sommarutflykt. Nu till Ängelholm. Först ett besök på järnvägsmuseet där vi fick följa järnvägens och tågens utveckling. Ja, inte bara detta, utan museet gav en bild av hur vi transporterat oss själva och material genom tiderna, från hästforan till de moderna transportmedlen.

Efter museet en tur på stan och lunch på torget.

Vecka 28

Varje år, i mitten av juli (i år den 15 juli), är det Makrillfestival i Bua. Det är föreningarna Bua IF och Buas Framtid som arrangerar detta. På festivalen serveras makrill med potatismos, räkor, korv och öl, vin eller annan dricka samt våfflor, buapudding och kaffe. Det är vår förening (Buas Framtid) som ansvarar för våffeltältet. Utöver detta så är det underhållning, ett litet tivoli för barnen, lotterier och knallar. Det roliga är att Bua invaderas av folk från när och fjärran, ja flera tusen. Dagen avslutas med dans på kvällen.

På bilden är det Monica på sitt kökspass. Det kokas kaffe, vispas grädde, vispas våffelsmet och diskas.

Vecka 27

Bilden nedan är tagen vecka 27 2015. Bilden visar på huset där systembolaget ligger idag (Laholm). Tidigare fanns det ett hus där som min morfars far med familj bodde i, och där också morfars far hade en läder- och skoaffär. Nu söker jag bilder på den byggnaden. Ett steg i släktforskningen.

Släktforskningen är inte bara kyrkoböcker, nej, kartor, foton, tidningar med mera är viktiga källor. Nu gällde det bara att söka vidare.

Vecka 26

Så här ser det ut bakom vårt hus. Massor av fläder som just nu blommar för fullt.
Ett tips! Ni som har tillgång till fläder, plocka blommorna och gör en härlig flädersaft. Gott och läskande. Kan också användas som drinktillbehör (se förra veckans recept).

Vecka 25

Flädern blommar!

Ett midsommarrecept:
Flädersaft (efter smak)
Vodka (efter samvete)
Lite vatten (för justering av smaken)
En citronskiva (hel eller halv, alltså efter smak)
Mycket is
NJUT!

GLAD MIDSOMMAR!

Vecka 24

I veckan var Curt här på sitt årliga sommarbesök. Förutom lite strövtåg i Bua besökte vi Laholm, där vi övernattade på vandrarhemmet. Besöket i Laholm inleddes med fika på Cecil. Därefter ett besök på biblioteket i ”forskningssyfte” (våra olika forskningsprojekt), lunch på Gröna Hästen, besök på Teckningsmuseet och lite flanerande i gamla stadsdelen innan vi checkade in på vandrarhemmet. Efter det att vi installerat oss så satt vi en stund i solen på vandrarhemmets gård och drack lite vin. Kvällen avslutades på stadens pub.
Efter frukost dagen därpå begav vi oss till stadsarkivet för lite mer forskning. Vi lämnade Laholm på förmiddagen och begav oss till Båstad och Torekov. Sedan anträddes resan mot Bua, med medhavd lunchfika bland sanddynerna i Mellbystrand.

Det visade sig att delar av vandrarhemmet varit fattigstuga. Nu är det så att i min släktforskning har jag hittat släkt som varit ”intagna” på fattigstugan. Vilket sammanträffande.

Vecka 23

Idag, 8 juni,skulle min far ha fyllt 91 år. Jag minns så tydligt hans 90-årsdag. Han trodde inte att det skulle komma så många. Men så fel han hade. Det blev en fin och trevlig dag. Han sa själv att dagen blev lyckad.

Nu blir det inte någon bild från 90-årsdagen, utan en bild från 1972. Min far älskade västkusten, så här kommer en bild från Östra stranden i Halmstad.

Vecka 22

Semester i Cala d´Or på Mallorca

Lättlunch på vår balkong.

vecka 21

70 år! Vet inte om man skall skratta eller gråta? Men det är ju bara en siffra. Det gäller att hålla insidan ung, även om kroppen säger något annat.

SKÅL!

Vecka 20
För nästan precis ett år sedan var det ”gubbträff” i Bua. Vi var inte bara i Bua, utan vi gjorde ett besök i Äskhults by (by skiftades inte vid skiftesreformen), vi besökte Laholm för förmiddagsfika på konditori Cecil, lunch på Gröna Hästen, promenad i staden och så ett besök på Teckningsmuseet. Därefter ställdes kosan mot Halmstad för övernattning (och ett par öl) för att dagen därpå besöka Mellby konstmuseum.

Det blev en del mat, dryck och glass. Bilderna kom lite i oordning. Bild 1: Mellby Konstmuseum, bild 2: Curt njuter av skåneglass på torget i Halmstad, bild 3: Kaffe och smörgås vid havet, bild 4: fika på Cecil, bild 5: Gamlebygatan i Laholm, bild 6: Äskhults by, bild 7: ett glas vin i vandrarhemmets trädgård.

Vecka 19

Det är nu nästan precis 50 år sedan (maj 1967) som jag slutade på Kävesta Folkhögskola. Detta tål än en gång att uppmärksammas. Trots att det gått hela 50 år så finns många goda minnen från den tiden bevarade i mig. Jag har sagt det tidigare, tiden på Kävesta förändrade mitt liv i grunden. Bilden nedan får representera studierna. Men det skall erkännas. Det förekom också en och annan fest (förutom samkvämen). Kanske jag återkommer till detta.

Vecka 18

Den 5 maj avled Monicas pappa Agne, efter en tids sjukdom. Nu har ytterligare en fin människa lämnat jordelivet. Saknaden och sorgen är stor. Värt att nämna som eftermäle är att Agne var en stor och hängiven hundälskare. När han inte längre hade egna hundar så passade han gärna andras hundar.

Bilden är tagen den 11 augusti 2016 (på Monicas födelsedag). Han var då här och firade sin dotter.

Vecka 18

Valborgsmässofirande i Bua. Samling i centrum, fackeltåg, anfört av Varbergs Kustband, brasa, körsång, vårtal och fyrverkeri.

GLAD VÅR ALLA!

Vecka 16

Det är nu, våren 2017, 50 år sedan jag slutade på Kävesta Folkhögskola. Detta firades med att vi, Ami, Bert, Inga, Curt och jag besökte ”Kävestadagen” lördagen den 22 april. Vi fick ta del av skolans nuvarande verksamhet, men vi fick också tillfälle att berätta om vår tid på skolan för elever, lärare och skolans rektor.

En episod som väckte stor förvåning (hos många) var när Bert anträdde scenen i aulan och drog bort draperiet som gömde tavlan som symboliserar kunskapen. Vår rektor Carl-Gösta (som för ett tag sedan fyllde 100 år) gav oss djupgående analyser och insikter kring tavlans symbolik.

De reaktioner vi fick, bland annat från dagens elever var: ”Vi har gått här i två år, och vi har aldrig sett tavlan”. Nu ville de att tavlan skulle få den roll den tidigare har haft, den skulle inte gömmas bakom ett draperi. Detta skulle de säga till rektorn.

Vecka 15

Vi önskar Er Alla en Riktig Glad Påsk!

Vecka 14

Lite självgod är jag allt. Men jag har hittat lite bilder som jag inte har känt till innan. Här en bild på mig, min far och farmor. Lite gullig är jag allt.

Vecka 13

Detta är mina föräldrars första bil, en (enligt uppgift Opel Super Six).

Vecka 12

Vårens första riktiga cykeltur. Cykeln parkerad medan jag promenerar vid havet. Havet alldeles stilla. På stranden bara snäck- och musselskal som vilar lätt i det grunda salta vattnet.

Vecka 11

Håller på att gå igenom lite foton med mera efter min far (mina föräldrar). Hittade då detta tidningsurklipp. Min far sålde, och ibland demonstrerade, olika varor långt upp i åldern. Ibland var det fårskinn, andra gånger delikatesser och som här frukt, grönsaker och knäckebröd. Bilden är från Tranås torg och året är 2007.

Vecka 10

Att släktforska handlar inte bara om att söka i kyrkoböcker. Har man bara tillgång till kyrkoböckerna så ger det en ganska smal bild av ens förfäder. Visserligen har man lite allmänna kunskaper om den tid, om den sociala miljön etcetera de levde i. Men lycka är om man hittar foton (kräver mycket detektivarbete), artiklar eller annat material som kan skapa ljus över personerna. Fotot nedan fick jag tack vare en faster. Det föreställer farmors mor Ida Teresia Forsberg, född den 31 januari 1881, på Haddebo bruk i Svennevads socken. Hon gifte sig den 7 september 1900 med Gunnar Stenqvist och den 11 oktober fick de sitt första barn, Ida Linnea (min farmor). Ida Teresia dog när farmor var 18 år, den 27 september 1918, i spanska sjukan.

Vecka 9

På väg till Tranås (den 28 februari) passerade jag Gripenbergs slott som ligger mellan Gripenberg (där jag bott) och Tranås.

På kvällen den 28:e träffade jag två ”gamla” ungdomsvänner, Lars och Eser. Snacka om många ungdomsminnen.

Vecka 8

En bild från Kävestatiden.

Här en bild, med bildtext, från NA. Det är Margareta Kalm och jag som framför en text om krigets (Vietnam) fasor. Detta gjorde vi på ett av de av de otaliga samkvämen som hölls på Kävesta. Det här samkvämet handlade om rörelse, färg och form, rytm, musik och litteratur.
Jag tror, om jag inte missminner mig, att texten vi framförde var skriven av Sandro Key Åberg.

Vecka 7 (fast lite försenat)

Drygt femtio år sedan. Vänskapen håller i sig.

Två ynglingar i samspråk om …. Ja, man undrar ju?

Vecka 6

När jag var in till Varberg på fredag förmiddag så såg jag på flera platser att gässen samlat sig i stora klungor. Är det månne våren som är i antågande, eller söker de skydd av varandra i kylan?

Vecka 5

Det svåra är inte att åldras; det går av sig självt.
Det svåra är att vänja sig av med att vara ung.
(Lars Forsell i boken ”Vänner”)

Vecka 4

Nu har en del av övervåningen blivit syateljé.
Nu skall det sys ryggsäck, dockkläder med mera.

Vecka 3

I går, den 19 januari, begravdes min pappa.
Det var en stilla, fin och känslosam begravning.

Pappa blev över 90 år. Bilden är från hans 90-årsdag den 8 juni 2016

Vecka 2

Nu är glada julen slut, slut, slut
julegranen kastas ut, ut, ut
men till nästa år igen
kommer han vår gamle vän
för det har han lovat.

Vecka 1

Snart är julen slut och allt julpynt skall plockas bort och packas ner. Så nu får vi försöka ta vara på, och njuta av, efterdyningarna av helgerna. Vad passar då inte bättre än att visa en bild av Monicas tomtesamling.

GOD FORTSÄTTNING FRÅN OSS I BUA!

Nyårsdagen 2017

Skräddaren Sven Harald Löfgren avled på nyårsafton 2016. Han blev drygt 90 år. Lägger ut en bild från hans glans dagar. Vila i frid pappa!

Årets sista skälvande dagar. På söndag träder vi in i det nya året 2017. Undrar vad detta år har i sitt sköte. Ja, nu sker väl inte alltid saker och händelser med automatik. Vi får allt hjälpa till lite själva. Det är mångt och mycket vi själva som avgör vad framtiden skall innehålla. Men innan det nya året träder in skall vi med både värdighet och lite stoj och tjohej avsluta 2016. Årets sista bild är från 1981. Då var det ett stort nyårsuppträdande med sång, musik och teater (ja, ja, teater?).

GOTT SLUT och ett GOTT NYTT ÅR till Er alla!

Dags att säga GOD JUL och välkomna tomten med sina klappar! På bilden är det 1979 års tomtar som delar ut klappar till de snälla.

Vi önskar Er alla en riktig GOD och Fridfull Jul!

Vecka 50

Idag är det Luciadagen. Då kommer Lucian med ljus i hår och lyser upp vår mörka tillvaro. Det kan behövas. Det är mörkt nästan hela dagarna. Hon, och hennes följe, skall välkomnas med pukor och trumpeter, med hurrarop och sång.

Bilden nedan är från Luciadagen 1973.

Vecka 49

Det är mycket som skall fixas innan Lucia och Jul, bland annat pepparkaksbak. Här är det Johanna och Malin som fixar detta. Året är 1978.