Vecka 15

Men tiden i det lilla torpet blev inte långvarig. Bara efter några månader (tror jag) flyttades pick och pack igen. Mina föräldrar hade köpt ett hus lite närmare gården och landsvägen. Adressen var Björknäs. Det nya huset var ett vitt hus med två våningar och en liten sidobyggnad. Det fanns en köksingång på baksidan och huvudingången var i anslutning till verandan på framsidan. Som vanligt när det gäller våra bostäder så har jag få eller inga minnen från själva huset. Jag har många gånger ställt mig frågan: Vad är det som gör att jag inte kommer ihåg hur det såg ut inomhus, och det gäller alla ställen vi bodde på, men att jag kommer ihåg omgivningarna, för så var det här också. Jag har starka minnen av trädgården, som på ena sidan av huset var ganska vildvuxen, men där fanns olika fruktträd, bärbuskar, blommor, några stora stenar och en stig. Det var nästan som en djungel och det var något speciellt när solens strålar bröt igenom trädkronorna. Men där fanns också faror. Huggormarna trivdes där bland det höga gräset och växterna.

På andra sidan av huset var trädgården öppen, där hölls gräset i schakt. Där fanns också en del fruktträd. Det var här som jag första gången åt Åkeröäpplen, för det fanns sådana på tomten. Jag tyckte att de var fantastiskt goda, och det tycker jag fortfarande. Själva trädgården övergick sedan till att mer likna ett öppet fält vars gräns slutade vid bäcken. Bäcken och dess omgivningar blev en naturlig lekplats. Där fångades grodor och paddor och bäcken blev det stora vattendraget i indianland. Ville indianen sedan in i de stora skogarna var det bara att ”rid” in i den vildvuxna delen av trädgården.

(Bilden är hämtad från Ödeshögs digitala hembygdsbok. Där finns också mer att läsa om vår tid i Ödeshög ”Minnen 1955-1957).