En trilskande bil

Vecka 26

År 1957 tog min far körkort (innan var det mopeder som gällde). Jag har inget minne av att han övningskörde eller gick på teorilektioner, men jag kommer ihåg den första bilen, ja, inte bilmärket, men att det plötsligt fanns en bil i familjen. Bilminnet förstärks av en speciell händelse, nämligen denna.

Det var så att bilen inte alltid behagade starta och det är ett sådant tillfälle som etsat sig fast, säkert därför att det blev ganska så dramatiskt. Bilen ville inte så det var bara att försöka skjuta igång den. Far i förarsätet och jag och min mor som sköt på där bak. Lite innan järnvägsövergången var det en liten utförslöpa och detta hjälpte till med farten. Men inte, bilen ville inte starta, och till slut stod vi mitt på järnvägsspåren. Och inte nog med det. Bommarna gick ned och vi hörde tåget närma sig. Far ur bilen, röt till min mor att hon skulle sätta sig och styra och så tog han och jag i med alla våra krafter och fick till slut bort bilen från spåren och vi kunde lättade se tåget rusa förbi. Bilen ställdes utanför häcken till banvaktstugan och lämnades där (åtminstone tillfälligt).
Undrar om det kan ha varit den här bilen. På bilden min far, mor och Tomas.