Så var det dags att lägga ytterligare ett år till handlingarna och välkomna 2024. Jag önskar alla

Ett Riktigt Gott Nytt År!

Det var längesedan jag lade ut något på bloggen. Får skärpa mig inför nästa år. Men en liten julhälsning kommer här.

Bilden visar en julfrukost (risgrynsgröt och skinksmörgås) i början av 1960-talet. Runt bordet finns min morfar Torvald (som var på besök från Laholm), min far Sven och mor Inga-Britt, och mina bröder Magnus och Tomas. Det är jag som tagit bilden. Vi bodde vid den här tiden i Tranås.

Lägg märke till mjölkflaskorna. Ja, så var det på den tiden.

Jag önskar alla en riktig GOD JUL.

Den 12 april 1969 avlider min morfar Torvald Söderström. Han bodde kvar i Gamleby när han avled.

Gamlebygränd. Det gula huset är nummer 6, morfars hus.

Giftermål och eget hem. Nu börjar Elins och Torvalds gemensamma liv på allvar. De kom att bo på ett flertal adresser i Laholm innan de till slut , någon gång i mitten av 40-talet, flyttade till Gamlebygränd nr 6. Det var här i Gamlebygränd som jag tillbringade många barn- och ungdomssomrar.

Elin och Torvald kom att få ytterligare två söner, nämligen Åke och Folke. Den 27 februari 1914 (samma år som första världskriget bryter ut) föds Åke Henry Vilhelm. Den 21 september 1915 föds Folke Elis. Det kommer att dröja ända till 1926 innan nästa barn får skåda världen, nämligen min mor.

Min mor, Inga Britt, föds den 21 februari 1926. Men då fanns ytterligare en flicka i familjen, nämligen fosterbarnet Herta Louice Olsso, född den 14 oktober 1920 i Eldsberga. Hon kom, som fyraåring, till familjen från Ängelholm den 21 november 1924. Herta är dotter (utom äktenskapet) till fattighjonet Märta Maria Olsson och det visar sig att Herta har ytterligare fem syskon, varav en, Maria Charlotta, är Hertas tvillingsyster. Maria Charlotta är också placerad hos en familj, snickaren Arthur Rupert Larsson och hans hustru Rut Valborg Augustsson, i Laholm.

Nu visar det sig att Herta får lämna familjen Söderström. Hon, och hennes syster, flyttar till barnhemmet Solbacken i Ängelholm i augusti 1932. De är nu tolv år. Beslutet om Hertas flyttning tas av Barnavårdsnämndens ordförande (har inte kunnat utröna om beslutet är taget i Laholm eller i Ängelholm).

Torvald och Elin. Året är 1940.

Elin och Herta. Herta, som vuxen, på besök hos Torvald och Elin. Året är 1940.

Elin flyttar tillbaka till Laholm. Den 4 oktober 1912 registreras Elin som inflyttad till Laholm. Hon flyttar till kvarter 29, Vägporten nr 1. Det visar sig att detta skall bli mormors och morfars första egna hem, för den 26 oktober registreras Torvald på samma adress.

Elin och Torvald gifter sig den 27 oktober 1912.

Elin flyttar till Laholm i januari 1911, tjugoett år gammal. Under det knappa år som Elin är i Laholm är hon piga hos postmästare Bernt Nilsson Heimers. Tiden där för Elin blir inte så långvarig, för i december samma år återvänder hon till familjen i Halmstad. Det visar sig att Elin är gravid och kanske är det så att hon återvänder till familjen inför födandet.

Skall man spekulera lite här så har nog tycke uppstått mellan Elin och cykelreparatören Torvald, och så blev det som det blev. Elin återvänder alltså till familjen i Halmstad, och föder där, i juni 1912, sonen Kurt

En av de få bilderna jag har av min mormor Elin Viktoria.

Jag har inte ta reda på så mycket om Elins skolgång. Jag vet att Elin gått i Engelbrektsskolan för det finns ett klassfoto från 1904 därifrån. Tyvärr framgår det inte av fotot vem som är Elin. Alla namnen är angivna i bokstavsordning. Kanske har hon också gått i någon annan skola, men jag har inte kunnat få fram uppgifter om detta.

Det var en slump som gjorde att jag fick reda på att Elin gått på Engelsbrektsskolan. Jag sökte helt sonika på Elins namn på internet. Då kom bilden upp. Bilden fanns på www.digitaltmuseum.se, Hallands konstmuseum. Samma gäller för bilden på skolan.

Engelbrektsskolan, Östra Folkskolan, Halmstad.

Min mormor Elin Viktoria föddes den 24 september 1890 i Halmstad, Hallands län. Elins far Otto var 29 år och hennes mor Johanna var 26 år när hon föddes. Elin döptes den 16 november samma år och dopvittnen var ”hustrun Vera Petronella Andersson och pigan Maria Möller, båda från Halmstad”. Elin döptes av J. Wallinder. När Elin föddes fanns redan tre barn i familjen, och det kom att bli fler.

Elins far, Otto Lambert Bolmér, var född den 25 juli 1861 i Vrå, Kronobergs län, och hennes mor, Johanna Kristina Ullman, var född den 11 februari 1864 i Veinge, Hallands län.

Det finns inga bilder från Elins barndom, så vi får nöja oss med texten.

Det är sorligt, men så är det. Jag har inga minnen av henne och jag vet inte så mycket om henne. Det enda jag vet är att hon blev demenssjuk. Men jag vet inte när hon blev sjuk, och jag vet inte heller när hon blev inlagd på S:ta Maria sjukhus i Helsingborg. Troligtvis blev hon inlagd någon gång under senare delen av 1940-talet. Jag bygger detta antagande på en bild från 1949. På bilden finns bland annat mina föräldrar, jag och min morfar. Inte mormor.

Borgmästargården i Laholm 1949.

På bilden (från vänster): Min morfar Torvald, pappas systrar

Svea och Barbro, jag på pappas arm och min mor. Flickan längst fram är

dotter till bekanta till mina föräldrar. Hon heter Inger Magnusson.

Fritz Torvald Söderström gifter sig med Elin Victoria Bolmér den 27 oktober 1912. Vigselförrättare är H.A. Hedén. De bor sedan oktober 1912 i kvarter 29, Vägporten nr 1, Öster Tullsroten. De hyr hos sömmerskan Petronella Kalling.

Lysningsnoisen var införd i Sydhalland den 18 oktober 1912.

Det var staden som ordnade nödhjälpsarbetet. Allt arbete skulle utföras för hand (det fanns en mekanisk stenkross) och ersättningen för detta slit var låg. Genom ”De arbetslösas Förening” skrevs ett brev till Drätselkammaren med begäran om hjälp.

Till Laholms Arbetslöshetskommitté

Laholm

Ordf. Herr Anton Jönsson

Undertecknande, inom Laholms kommun boende och mantalsskrivna arbetare, /samtliga oförskylt arbetslösa/ får härmed hos Arbetslös-hetskommittén hemställa om, att det ofördröjligen vidtages åtgärder för att avhjälpa den svåra arbetslösheten.

Undertecknade, vilka i genomsnitt under det gångna året haft en årsinkomst av 1100 á 1200 kr, har på grund av att även sommarmånaderna arbetsbrist förelegat, fått sin ekonomi synnerligen undergrävd.

Med de små inkomster vi haft under det gångna året, är det väl för envar förklarligt att några besparingar omöjligen kunnat göras.

Får påpeka att ett stort antal av oss har under de senaste månaderna levat på kredit som affärsmännen lämnat. Skulle nu affärsmännen avstänga krediten, så är vi hänvisade till fattigvården.

Utsikterna till arbete inom den fria arbetsmarknaden äro mycket små inom den närmaste tiden.

Det kommunalarbete som för närvarande bedrivs, är att beteckna som synnerligen otillfredsställande. Som arbetet varit ransonerat för det ringa antalet arbetare som beretts arbete, har detta gjort att den inkomsten knappast förmått att hålla den värsta nöden från dörren.

Uppgifterna (foto och brev) är hämtade ur en av Gamla Laholms årsskrifter.

Tyvärr vet jag inte så mycket om morfars yrkesliv. Jag har hittat att han vid något tillfälle arbetade som cykelreparatör (hos sin bror Henry) samt att han varit ”kommunalarbetare”. Men ett vet jag (med hjälp av Gamla Laholms årsböcker), och det var detta.

På trettiotalet, drabbades Sverige, som så många andra länder, av en djup ekonomisk depression med arbetslöshet och social nöd. Orsaken var bland annat den stora börskraschen i USA. Och inte nog med detta. En annan oro började sprida sig över Europa. Hitler tog makten i Tyskland 1933, och snart skulle världen drabbas av ännu ett världskrig.

Även Laholm drabbades av depressionen och dess effekter. Torvald, och många andra, drabbades av arbetslöshet och i en av Gamla Laholms årsskrifter har jag hittat denna bild. Bilden visar nödhjälpsarbetarna vars uppgift var att, med slägga, krossa sten till makadam.

Från vänster: Oskar Blomgren, J G Bengtsson, Albin Gunnarsson,

Viktor Andersson, Torvald Söderström, Axel Andersson,

Gustav Nilsson och Sven Svensson.

Torvald börjar sin skolgång i småskolan 1898. Av 1899 års examenskatalog (kommunarkivet) framgår att eleverna fick betyg från första klass. Ämnena var ”Kristendomskunskap” där ”Biblisk historia” (med förklaringen av vad som ingår: ”Gamla och nya testamentet, Norlén Lundgrens bibl. Historia för småskolan”) och ”Katekes” ingick, ”Modersmålet” (innanläsning och välskrivning) och ”Räkning”.

Torvalds betyg i biblisk historia blev b, katekeskunskap b, innanläsning b, välskrivning ab och räkning b. Torvalds betyg i ”flit” blev ab och ”uppförande” ab. Här finns en osäkerhet om betygskalan.

När Torvald slutar sin skolgång 1905 så har det varit lite fler ämnen på schemat.  Betygsskalan är 0 – 3(?).

Sommaren 2012 besökte jag Laholm där min morfar var född och där han levde till sin död. Nu hör det till saken att jag tillbringat många somrar hos min morfar, så ett av syftena var att besöka barndomens platser och försöka återuppliva lite barndomsminnen. Men det fanns också ett annat syfte med besöket och det var att söka lite litteratur om staden och då blev biblioteket ett självklart mål.

Efter lite slötittande på litteratur som handlade om Laholm fastnade jag för en hel serie årsböcker som ges ut av föreningen Gamla Laholm. Nu var jag fast. Det blev flera timmar på biblioteket.

Jag bläddrade igenom alla upplagor mellan 1990 till 2011, och vad tror ni att jag fann? Jo, där dök min släkt (på min mors sida) upp i flera av böckerna, både i bild och i text. Bara genom denna snabba genomgång av böckerna fick jag veta mycket om släkten Söderström som jag inte hade en aning om. På ett ställe står det så här. ”Sönerna Fredrik, Ernst, Torvald, Henry och Ivar blev alla kända Laholmsprofiler”. Och en av dessa profiler, Torvald, var alltså min morfar.

En bild som fanns i en av böckerna visar att morfar och två av hans bröder spelade fotboll i Laholms IF. Detta har han inte berättat för mig, trots att jag själv spelade fotboll när jag var ung.

LIF:s fotbollslag 1911. Övre raden: Torvald Söderström, S Eklund, A Strandberg.

Mellersta raden: Ernst Corné, Ivar Söderström, Axel Olsson, Ernst Söderström, Sigfrid Nilsson.

Nedre raden: Karl Nilsson, Svante Ebbeson, Börje Nilsson.

Det var ganska spännande för en liten grabb, det där med morfars träben. Ibland skojade han med mig. Han sa att jag skulle lägga örat till det lilla hål som fanns i den del av träbenet där han satte ner ”stumpen” och lyssna på fågelsången. Jag lyssnade, men ingen fågelsång. Hålet var väl till för att det skulle bli lite ventilation för ”stumpen”. Morfar hade råkat ut för en olycka där han blev av med benet precis ovanför sitt knä, därav detta träben.

Jag kommer så väl ihåg benet där det stod lutat mot väggen när han hade lagt sig och hur han spände på sig benet på morgnarna med hjälp av ett antal remmar. Jag kommer ihåg våra promenader som framskred i maklig takt. Inte gjorde det mig något att det inte gick så fort. Det hände till och med att han vände sig om och ropade ”skynna dej påg”. Våra promenader hade alltid ett mål. Antingen var det till Tivolipaviljongen där vi drack kaffe och åt våfflor, eller så var det något kafé inne i staden där kaffe och wienerbröd var en av favoriterna. Favoritkaféet var Cecil (egentligen Cecilia, men det var Cecil i folkmun) som ligger vid torget.

Min morfar – Fritz Torvald Söderström

Åkulla bokskogar är ett fint utflyktsmål i Halland. Där finns utmärkta stigar att vandra på. Stigarna är olika långa och av skiftande svårighetsgrad. På våren breder vitsipporna ut sig under bokarna.

Ena dagen grillade vi korv och satt och njöt i solen, och rätt som det var så blev det så här?

När Curt och jag var ute på en av våra utflykter så stannade vi till vid havet i Ugglarp (ligger mellan Halmstad och Falkenberg) för en fikapaus. Då mötte oss denna fantastiska strand full av snäckskal. Ja, hela stranden var alldeles täckt av snäckskal.

Vad vore en hamn utan sjöbodar?

Sjöräddningsstationen i Bua startades år 1909 och är idag den äldsta stationen inom Sjöräddningssällskapets organisation.

Den här vintern har mest, hitintills, präglats av regn, rusk och blåst. Endast enstaka dygn har det varit minusgrader, sol och ibland lite snöflingor som dalat ner från himlen. För att få ”riktiga” vinterbilder får jag söka mig tillbaka till 2010. Här en bild från Bua hamn.

Tredje dagen (se föregående) ägnades till stor del i sökandet efter miljöer för Curts forskande i Karin Bergöös (Larsson) liv, bland annat Landeriet Freden (som Karin målat av) och Träslövsläge (där Karin tillbringat några dagar en sommar). Men vi hann också med en tur i det halländska landskapet.

Tredje dagen (se förra inlägget) ägnades åt närmiljön i Bua. Bland annat en tur ut till Bua fyr, vi studerade båtlivet och naturligtvis avslutades turen med en öl på Marinan.

I juni 2013 var Curt hos mig i Bua. Dagarna ägnades åt utflykter, strövtåg och lugna kvällar med god mat och dryck. Curt kom den 9 juni och redan dagen därpå var det dags för den första utflykten. Vi reste till Laholm. Laholm har ett speciellt utrymme i mitt hjärta. Det var där jag tillbringade många somrar, hos min morfar, under min barn- och ungdomstid.

I Laholm besökte vi Glänninge sjö, där jag och min kompis Bosse, badade, när vi inte cyklade ut till Mellbystrand. Vi strosade också i den gamla stadsdelen och stannade till en stund på torget.

I år blir det också en salig samling av bilder och kommentarer. Jag tänker fortsätta på den inslagna vägen och berätta lite om våra (gubbarna) träffar och små utflykter. Men kanske blir det också lite släktbilder. Men ett är säkert. Det blir lite bilder från byn vi bor i, Bua, och kanske lite bilder från Buas omgivningar och kanske också från andra ställen i Halland.

Det blev många kanske. Anledningen är just detta. Det kanske blir så, jag vet inte. Tiden får utvisa detta.

Jag börjar året med en bild från Bua. Bilden visar Bua hamn, och det kommer säkert fler bilder från hamnen. Hamnen präglar till stor del livet i Bua.