Önskar alla en riktig GOD JUL med en 40 år gammal bild.

Vecka 51

Ännu ingen snö i Bua. Då får man leta snöbilder i fotoarkivet. Hittade denna bild från den tid vi bodde i Ödeshög (troligtvis vintern 55-56). På bilden min far som leker med vår katt Tusse.

Vecka 50

Vecka 49

Vecka 48

Tomtarna är på plats

Min bror Magnus väntar på att få paket. Vem tomten
var vet jag inte. Det var i alla fall inte min far eftersom
han är med på bilden.

Vecka 46

Julgröt inmundigas, troligtvis julaftonen 1962 eller 1963.
På bilden min far, morfar, Magnus, min mor och Tomas.

Vecka 45

Faster Inga och jag på farmors och farfars trappa.

Vecka 44

Jag, och kusin Ylva, på farmors och farfars trappa på
Åbergsgatan i Tranås.
Lägg märke till skärmmössan. Fin va?

Vecka 43

På bilden är det från vänster min far, Hulda Maria Löfgren,
född Adolfsdotter, farfar Sixten och framför dem lilla jag.

Vecka 42

På bilden från vänster. Min mor Inga Britt med Malin i famn, min morfar Torvald och så jag. Bilden är tagen sommaren 1968.

Vecka 41

Farfar avled den 28 december 1969 och detta är en av de sista bilderna jag har av min farfar. Bilden är från min dotter Malins, dop och från vänster ser vi min far, med Malin, farmor, farfar och så jag, alltså fyra generationer.

Vecka 40

När farfar gifte sig med farmor stod det att han var guldsmedsarbetare (vet inte vad detta betyder eller var han arbetade), men större delen av sitt yrkesverksamma liv var han skinnberedare och var Tranås Skinnberederi AB trogen i 30 år. På bilden är det picknick i det fria och den lille pojken är min bror Magnus.

Min farfar, Sixten Gottfrid, föddes den 2 september 1903 i Tranås köping, Säby församling, Jönköpings län. Föräldrarna var skräddaren Karl Gottfrid Löfgren och Hulda Maria Adolfsdotter. Han döptes den 27 november samma år.

Karl Gottfrid och Hulda Maria hade ingått i det äkta ståndet den 11 november 1893. När Sixten föddes fanns redan fyra barn i familjen. Sixten kom att få ytterligare sex syskon, alltså fick Gottfrid och Hulda elva barn, åtta pojkar och tre flickor. Två av barnen kom att emigrera, en till Kanada och en till Amerika.

Vecka 38

Bilden är från farmors 85-årsdag. Farmor avled 91 år gammal den 29 juni 1991.
Hon begravdes den 12 augusti.

Vecka 37

Farmor Linnea på trappan på Åbergsgatan i Tranås.

Vecka 36

Linnea flyttar i augusti 1920, tjugo år
gammal, från familjen i Flemminge till Tranås, Säby församling, Jönköpings län.
Hon arbetar (”tjänar”) i lite olika familjer i Tranås fram till 1926 då hon
gifter sig, den 6 mars, med guldsmedsarbetaren Sixten Gottfrid Löfgren. De får
en son den 8 juni. Sonen får namnet Sven Harald (min far).

Jag har inget bröllopsfoto på farmor och
farfar. Däremot finns en bild på farmor med tre av barnen. Linnea och Sixten fick sex barn.

Längst till vänster står Sven.

Vecka 35

År 1916, efter cirka tolv år vid Lotorps
bruk, bär det av till Flemminge i Ekebys församling, Östergötlands län.
Adressen är Smältsmedjan. Efter bara dryga två år på den nya adressen avlider
Linneas mor. Hon dör den 27 september 1918 i spanska sjukan. Det är många i
Ekeby församling som dör i spanska sjukan detta år.

Ännu en bild på syskonen Stenqvist. Linnea (troligtvis) längst till vänster.

Vecka 34

Linneas pappa var smed och han hade
varit, och kom att vara, verksam på flera olika järnbruk. Hösten 1904, när
Linnea var 4 år, bar det av till Lotorp, och Lotorps bruk, Risinge församling i
Östergötland. I Lotorp bodde de i ett hus som kallades Uppsala eller Spikbruket. Huset
innehöll åtta lägenheter (rum) på 22,5 kvm eller 18,6 kvm. I någon av de här
lägenheterna bodde alltså Linnea, hennes föräldrar Gunnar och Ida Teresia med
sina fem barn (ja, det hade tillkommit fyra syskon, en bror och tre systrar).

Bilden ovan har jag hittat i en av böckerna om Lotorp (ABF Finspång).

Vecka 33

Min farmor, Ida Linnea, föddes i
Haddebo, Svennevads församling, Närke, Örebro län, den 11 oktober 1900.
Föräldrarna var smeden Karl Gunnar Stenqvist och Ida Teresia Forsberg. Karl
Gunnar var 24 år och Ida Teresia var 19 år när Linnea föddes. Linnea döptes av
kyrkoherde Pettersson den 4 november.

Det här är den enda bilden på farmor som barn. Stående från vänster farmors bror Karl (Kalle), farmors syster Karin, sedan farmor, och sittande farmors syster Ingrid och vid hennes sida Ester.

Vecka 32

På kvällen den 31 december 2016 avled min far. Nu vilar han, min mor och min bror på samma gravplats.

Vecka 31

Den 8 juni 2016 fyllde min far 90 år.

Vecka 30

Min far slutade inte ”jobba” efter sin pensionering. Han hjälpte kompisar med att sälja och demonstrera olika varor på torg och i affärer. Det kunde handla om att sälja skinn, frukt och delikatesser med mera. Här en bild från lokalpressen när han är 81 år.

Vecka 29

Sven

Sven gjorde sin militärtjänstgöring på Flygflottiljen i Malmslätt, Linköping. En
bild från den tiden. Sven längst till vänster (med glasögon).

Vecka 28

Efter slutförd skolgång (som för övrigt startade 1933) började Sven sin skräddarbana. Först som skräddarlärling hos skräddare Oskar Fransson. Han kom sedan att, till största delen, syssla med kläder under sitt yrkesverksamma liv.
Företag han arbetade på var Konfektions AB Zober i Tranås, Pälsvarukompaniet (TPK) i Tranås (1/12 1949-18/10 1951) där han var pressare och avsynare, Wånex i Tranås och därefter i Ödeshög (1955-1957).

Konfektionsindustrin i Sverige kom så småningom att föra en tynande tillvaro vilket fick till följd att Sven fick byta bana, men fortfarande så handlade det om kläder, men nu blev det kemtvätt. Först så arbetade han i flera år på Åkervalls kemtvätt i Tranås. Här hade han naturligtvis stor nytta av sina kunskaper som skräddare och pressare. Förutom att kläderna tvättades och ströks/pressades så kunde kunderna få sina kläder lagade och ändrade.

Efter Åkervalls tog han över en annan kemtvätt (Snabbtvätten) i Tranås vilken han drev fram till sin pensionering.
Bilden är tagen när han arbetade på Wånex i Ödeshög.

Vecka 27

Min far Sven Harald föddes den 8 juni 1926. När
Sven föds bor de i Västra kvarteret 246 i Tranås. Sven, som är familjens förstfödde, kommer att få fem syskon, Erik, Barbro, Svea, Gun och
Inga.

Min far i mitten.

Vecka 26

Min morfar avled den 12 april 1969.

När jag, vid ett besök på
biblioteket i Laholm, bläddrade i föreningen Gamla Laholms årsskrifter så fann jag
till min förvåning, och glädje, bilder och texter på och om min ”Laholmssläkt”. En bild
visar att morfar och två av hans bröder, i sin ungdom, spelade fotboll i Laholms IF. Detta har
han inte berättat för mig, trots att jag själv spelade fotboll när jag var ung.

LIF:s fotbollslag 1911. Övre raden från vänster: Torvald
Söderström, S Eklund, A Strandberg.

Mellersta raden från vänster: Ernst Corné, Ivar Söderström, Axel
Olsson, Ernst Söderström, Sigfrid Nilsson.

Nedre raden: Karl Nilsson, Svante Ebbeson, Börje Nilsson.

Det var ganska spännande för en liten
grabb, det där med morfars träben. Ibland skojade han med mig. Han sa att jag
skulle lägga örat till det lilla hål som fanns i den del av träbenet där han
satte ner ”stumpen” och lyssna på fågelsången. Jag lyssnade, men ingen
fågelsång. Hålet var väl till för att det skulle bli lite ventilation för
”stumpen”. Morfar hade råkat ut för en olycka där han blev av med benet precis
ovanför sitt knä, därav detta träben
Jag kommer så
väl ihåg benet där det stod lutat mot väggen när han hade lagt sig och hur han
spände på sig benet på morgnarna med hjälp av ett antal remmar. Jag kommer ihåg
våra promenader som framskred i maklig takt. Inte gjorde det mig något att det
inte gick så fort. Det hände till och med att han vände sig om och ropade ”skynna dej påg”. Våra promenader hade
alltid ett mål. Antingen var det till Tivolipaviljongen där vi drack kaffe och
åt våfflor, eller så var det något kafé inne i staden där kaffe och wienerbröd
var en av favoriterna. Favoritkaféet var Cecil som ligger vid torget.

Min morfar, Fritz Torvald, föddes i
Laholm (Laholms stadsförsamling) den 17 maj 1891. Föräldrarna var läderhandlare
Adolf Fredrik Söderström och Johanna Matilda Johansson. Adolf var 41 år och
Johanna var 31 år när Torvald föddes. Torvald döptes en månad senare, nämligen
den 17 juni. Dopvittnen var stadsvaktmästaren BP Hallén och hans hustru
Carolina Hallén.

Vecka 22

Jag vet nästan inget om min mormor. Jag
har aldrig kunnat berätta något om henne, inte annat än att hon var demenssjuk
sina sista år i livet. Det är lite sorgligt att konstatera detta. Men så är
det.

Det jag ändå vet är att hon flyttade
till Laholm i januari 1911. Där tjänar hon piga hos postmästaren Heimers. Hon
flyttar redan i december samma år tillbaka till familjen i Halmstad, och som
det skall visa sig för att föda sitt första barn (26 juni 1912). Elin flyttar
tillbaka till Laholm i oktober 1912 och den 27 oktober 1912 gifter hon sig med
Torvald (min morfar). De får ytterligare tre barn, varav ett av dessa är min
mor.

Min mormor Elin Viktoria avled den 8
november 1951, 61 år gammal.

Mormor och Herta (se tidigare om Herta). Bilden är tagen 1940.

Vecka 21

Min mormor Elin Viktoria Bolmér föddes
den 24 september 1890 i Halmstad, Hallands län. Elins far Otto Lambert var 29
år och hennes mor Johanna var 26 år när hon föddes. När Elin föddes fanns redan
tre barn i familjen, och det kom att bli fler. Elin fick ytterligare fem syskon
och fyra halsyskon.

Elins far, Otto Lambert Bolmér, var född
den 25 juli 1861 i Vrå, Kronobergs län, och hennes mor, Johanna Kristina
Ullman, var född den 11 februari 1864 i Veinge, Hallands län.

Vecka 20

Min mor avled 1 januari 1994.

Vecka 19

Min mor gick alltså på Tillskärarakademin i Stockholm. Jag vet inte mellan vilka datum hon gick där. Jag har varit i kontakt med dem (skolan finns fortfarande), men de har inte några sparade betyg, listor eller dylikt. Troligtvis var det en ettårig sömmerskeutbildning. Det jag vet är att hon var i Stockholm 1945 (se bild).

Vecka 18

Den 21 februari 1944 fyller Inga-Britt
arton år och det är kaffekalas tillsammans med vänner. Sittande längst fram
till vänster är Herta och bredvid henne Inga-Britt (de andra personerna har jag
ingen uppgift om).

Kanske är det också avskedsfika? För
drygt en månad efter sin artonårsdag (31 mars) flyttar Inga-Britt till Tranås. Undrar
varför hon flyttar till just Tranås? Är det kanske för hälsans skull (hon led
av svår astma)? Jag vet inte.

I Tranås stannar hon till september
1945. Hon flyttar tillbaka till Laholm. Samma fråga kan ställas här. Varför
flyttar hon tillbaka? Har det att göra med att hon studerar, eller kommer att
studera. För någonstans 1944-1945 går hon på Tillskärarakademin i Stockholm.

Vecka 17

Min mor, Inga-Britt, född Söderström,
föddes den 21 februari 1926. När Inga-Britt kommer till världen bor familjen i
kvarteret Abborren nr 4 i Gamlebyroten, Laholm. När Inga-Britt föddes fanns
redan fyra barn i familjen, dels hennes bröder Kurt, Åke och Folke, dels
fosterdottern Herta.

Jag har ingen bild på min mor som liten.
Den första bilden på henne när hon är barn är en skolbild. Min mor står framför
läraren (fyra från höger).

Vecka 16

Jag fortsätter på den inslagna linjen, men nu blir det lite om mina föräldrar.

Min far och mor gifte sig den 31 december 1946 och i
maj 1947 kom jag alltså till världen.

Vecka 15

Efter drygt fyra år på Tandtekniska
laboratoriet var det dags att ta ett nytt steg i livet. Det var nog så att det
tidvis funnits en sorg hos mig att jag inte fick möjlighet att fortsätta min
skolgång efter folkskolan. Denna känsla förstärktes när kompisarna tog sin
realexamen och sedan fortsatte till gymnasiet. Känslan att något saknades
gnagde som en tagg inom mig. Men nu, arton år gammal, var det dags. Jag började
undersöka olika utbildningsvägar och det gällde att hitta något som skulle
passa en som tidigare bara tillbringat sju år i skolan. Det fick bli
folkhögskola. Nu skulle jag fylla igen en del av de kunskapsluckor som fanns.

I september 1965 klev jag in på Kävesta
Folkhögskola utanför Örebro. En ny epok i mitt liv startade. Men detta är en
helt annan historia.

Vecka 14

Det fanns en stor kreativ ådra i vårt gäng, en
ådra som skapade en del lustiga aktiviteter. Ett sådant exempel var ett lussefirande.
Varför skulle inte vi kunna lussa för folk? Sagt och gjort. En av oss fick bli
lucia, en tärna och en stjärngosse. I den sena natten/tidiga morgonen begav vi
oss ut för att lussa för bekanta och obekanta. Vi ringde helt sonika på hos
folk och så sjöng vi ”Staffan var en
stalledräng, vi tackom nu så gärna. Han vattná sina fålar fem, allt för den
ljusa stjärna. Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka”. Jag
vet inte om vi gjorde succé på alla ställen, men vi hade roligt

Andra tillfällen när vår kreativitet kunde
blomstra ut var när kompisar tog sin realexamen. Här fanns tillfälle att spöka
ut sig rejält. Succén i ”tåget” var given. Bilden är från
Lasses och Kerstins examen den 23 maj 1964. Kerstin och Lasse ”var ihop”.

Från vänster ser
vi Sören Ljungberg, som matar Eser, därefter Lasse Karlsson och Kerstin och så
jag. Det syns att jag arbetade med tänder.

Vecka 13

Valhall var vår kaffeoas i Mellbystrand.
Kaffe och mazarin och ”I can´t stop
loving you” med Ray Charles på jukeboxen. Vad mer kunde man begära?

Vecka 12

Nästa semesteräventyr hade också Laholm
som mål. Men planeringen var också att vi skulle åka till Köpenhamn. ”Vi” var
Eser och jag. Den här gången var det tåg som gällde. Nu blev det så här att vi
tog ett tåg på eftermiddagen dagen innan vi hade planerat vilket fick sina
följder. Det tåg vi skulle ha åkt med skulle gå ända fram till Laholm, men det
tåg som vi tog gick bara till Halmstad. Så där stod vi, jag tror att det var en
sen lördagskväll, på stationen i Halmstad. Inga mer tåg eller bussar till
Laholm den här dagen. Nu fanns två
alternativ. Hitta någonstans att övernatta eller försöka ta oss på annat sätt
till Laholm. Det fick bli det senare. Vi liftade! Och den färden är en historia
för sig. Men min morfar blev något överraskad. Vi kom en dag för tidigt, och så
var det natt.

Semestern skulle dels tillbringas i
Köpenhamn, dels camping på Marias camping i Mellbystrand. Eftersom det inte
finns några bilder från Köpenhamnsvistelsen, så blir det heller ingen
berättelse om denna (för det finns en sådan).

Väl tillbaka till Laholm så skulle nu campinglivet ta vid. Sol och bad, fika på Valhall, minigolf, umgås med min kompis Bosse och åka in till morfar i Laholm för att få lite god lagad mat.

Två stiliga killar på Marias camping.

Vecka 11

En sommar begav vi oss av, jag och en
kompis som jag tyvärr glömt namnet på, på mopedsemester. Resmålet var Laholm
och Mellbystrand. Mopederna packades med en del av utrustningen, men resten
skickades (tält med mera) med tåget till Laholm..
Resan gick bra
ända till en bit söder om Värnamo. Där strejkade min moped. Det gick inte att
få igång den igen. Det var lördagseftermiddag så möjligheten att få hjälp på
någon verkstad fanns knappast. Med mycket stor möda, svett och svordomar ömsom
drog jag mopeden eller sparkade mig fram. Kvällen och natten lägrade sig över
oss och vårt nattläger blev på en timmertrave efter vägen.
På söndagen
lyckades vi få tag på en reparatör i Lagan. Det visade sig att det var
tändspolen som hade gett upp. Men som tur var så hade han en tändspole hemma.

Väl framme blev det campingliv. Min kompis
Bosse från Laholm anslöt sig också till oss, så nu gällde sol och bad, fika på
Valhall, minigolf och att umgås med en massa andra ungdomar.

Jag, Bosseoch ?, ja, tyvärr har jag glömt namnet.

Vecka 10

En liten skål för att fira julen. Finklädd med väst, vit skjorta och slips.

Vecka 9

I och med att jag spelade fotboll, hade
ett arbete och spelade i ett band omgavs jag av en stor mängd kompisar. Även om
jag inte umgicks med mina lagkompisar utanför fotbollen (med något undantag) så
var de ändå mina kompisar. Kontakten mellan oss var tät. Vi tränade och spelade
flera gånger i veckan. Det är klart att det uppstod vänskapsband mellan oss.

Likadant med mina
arbetskamrater. Inte heller dem umgicks jag med utanför arbetet. De flesta var dessutom
mycket äldre än jag var. Men sex dagar i veckan (vi arbetade på lördagarna
också) tillsammans satte naturligtvis sina spår. Det var ett fantastiskt gäng,
med mycket stor yrkesskicklighet och noggrannhet, men där fanns också mycket
humor och de flesta hade lite ”full i fan” i sig. De var viktiga för mig, för
min utveckling, min mognad och det var där jag lärde mig att noggrannhet och
kvalitet alltid skulle sättas i första rummet.

Men det fanns
naturligtvis en inre kärna av vänner. Det var kring dessa som det mesta skedde.
Där fanns bland annat Lasse och Sören (vi umgicks också innan vi bildade
bandet) och framförallt Eser. Eser blev som en extra bror och familjemedlem
(under en period bodde han också hemma hos oss). Så småningom anslöt sig
Susanne (från bandet) samt flickvänner.

Nu skall det
sägas att det inte bara var fester, att festa, hänga på stan eller hemma hos
någon etcetera som gällde. I en så här nära tajt relation som kompisgänget var
så avhandlades naturligtvis en massa livsfrågor. Här bearbetades tonårstidens
motgångar och glädjeämnen. Det var inte bara arbetet, fotbollen och bandet som
formade mig. Vännerna spelade en viktig roll för mig på min väg in i
vuxenlivet.

Vuxenlivet ja?
Det var inte alltid lätt att veta vilket läger man tillhörde. Var man vuxen,
eller vad var man? I ena änden arbetade man och förväntades att klara sig
själv, i andra änden fanns vuxenlivets formella gräns, 21-årsdagen,
myndighetsdagen.

Eser och jag firar jul.

Vecka 8

1960-talet var rockens tidevarv. Beatles,
Elvis, Animals, Rolling Stones, Hep Stars, Tages med flera satte sina spår i
ungdomskullarna. Rocken andades lite stök och revolution och önskan att bilda
band fanns hos många, även hos mig. Nu skall det sägas att mina kunskaper på
gitarr inte var så utvecklade, men vad gjorde det?

Vi var några
kompisar som bestämde att vi skulle bilda ett band. Det bestämdes att jag
skulle spela kompgitarr, Lasse skulle bli trumslagare och Sören skulle spela
bas. Lasse hade aldrig spelat trummor, jag hade lärt mig några ackord på min
mors gitarr och det var endast Sören som kunde spela (men inte bas). Han
spelade både piano/orgel och kornett (Sören spelade kornett i Frälsningsarmén)
så det blev han som fick bli kapellmästare (låter konstigt i ett rockband).

Nästa steg blev
att skaffa instrument och annan utrustning. Alla gick vi till den lokala
musikhandlaren och inhandlade gitarrer, trummor, förstärkare, mikrofoner med
mera (undrar var vi fick pengarna ifrån).

Efter ett tag
utökades bandet med Krister, sologitarr, och Susanne på sång och gitarr. Och
sedan var det bara att både lära sig spela och öva in låtar.

Vecka 7

Avslutar, för den här gången, med bilder på min bror Magnus.

Sven Magnus Christian 1961-04-26-1984-08-25.

Vecka 6

Bröder. Bilden tagen i Vivalla centrum.

Vecka 5.

Jag fortsätter med bilder på min bror Magnus.

Vecka 4

Ännu en bild på min bror Magnus.

Vecka 3

Nu kommer jag i några veckor lägga ut lite spridda bilder. Först min bror Magnus.

Här en lagbild, TAIF:s pojklag.

Vecka 1 2019

När jag går igenom tidningsklipp från tiden i
TAIF kan jag konstatera att jag ofta omnämndes som bra eller bäst i laget, både
tiden i pojklagen och juniorlaget. Här ett exempel från Tranåsposten.