Förkämpen 3

Adolf Söderström vurmade för staden och dess invånare, särskilt då ”småfolket”. Och vad passade sig inte bättre då än att engagera sig politiskt? Men det fanns en hake, den hundragradiga röstskalan. Så här skriver Hallandsposten den 1/8 1924.

Från Amerika hade Söderström importerat en hel del moderna och frisinnade idéer, vilka han sökte omsätta i Lagastaden, och han var den förste som började bedriva propaganda för den radikala politiken, vilken då helt naturligt vid denna tid rönte ett skarpt motstånd.

Envis och oförtruten arbetade S. emellertid, trots allt motstånd, för sin sak, och med åren samlades där omkring honom en liten flock medborgare, som gjorde opposition mot det rådande extrema högerväldet i samhället. Trots att Söderström alltid stod i opposition mot de styrande beredde de honom likväl en plats i stadsfullmäktige, ty med den hundragradiga röstskalans tillämpning hade småfolket aldrig själva utan storgubbarnas hjälp förmått placera honom i stadsfullmäktige, och där raljerade S. värre och riktade många skarpa attacker mot påveväldet inom stadsfullmäktige samt slog ned på allt vad han ansåg vara vrångt och orätt.

Självsäker och orädd som han var och en säker debattör lyckades Söderström vid flera tillfällen vinna bifall till sina förslag trots att de s.k. storgubbarna voro fulla av förbittring mot det nya han förde fram. I många år var Söderström också den ende verklige oppositionsmannen i stadsfullmäktige, och då småfolket ville hava något fram, var det S. som fick ”rida för roten”.

Adolf var också ledamot i fattigvårdsstyrelsen.

Laholms Rådhus. Bilden tagen 1968.