Vecka 27

I Gripenberg var det kiosken som lockade mest. Där kunde vi kika in genom rutan och ana vilka tidningar det fanns, för att inte säga allt godis (även om det inte tillnärmelsevis fanns ett sådant utbud som idag). Kruxet var att vi sällan hade några pengar att handla för. Men det var ändå en samlingsplats. Här hade man koll på allt som rörde sig i ”centrum”. Ibland kunde vi få syn på Bertils pappa som med den förskräcklig fart på cykeln passerade oss på väg till brandstationen. Larmet hade gått. Bertils pappa var deltidsbrandman och det var också han som körde brandbilen.

Men en gång i veckan var det ändå en högtidsstund. Då inhandlades veckans upplaga av Davy Crockett och Kapten Mickey. Kanske räckte pengarna till ett tioöres Toy, eller ett par kolor som Rival, Choko, Dixi eller Rio eller kanske till en glass, en pistagepinne.