I juni 2019 var det dags för ett besök av Curt. Vi gjorde som vanligt. Det blev en del utflykter, och många samtal om både det ena och det andra. Mycket av samtalen kretsade kring våra olika projekt. Tilläggas skall sägas att mycket av det vi skrivit har vi förmedlat till varandra, för att dela synpunkter på innehåll och struktur.

En av utflyktsturerna gick längs kustvägen mellan Halmstad och Falkenberg. Fikat, med ägg- och falukorvsmackor och kaffe, intogs på stranden vid Ugglarp. Där fick vi uppleva en strand som var fylld av snäckskal.

Även på hösten var Curt hos mig. Anledningen var att jag var konvalescent efter en knäoperation. Då blev det inga utflykter utan endast kortare promenader. Men vi fick ändå tillfälle att fördjupa oss i varandras projekt.

2020 var ett sorgens år, på så vis att coronapandemin hade lagt sig som en blöt filt över tillvaron. Det blev inga besök. Men vi fortsatte (ett av våra projekt) att skicka en ”veckans bild” till varandra. En veckobild som (i bästa fall) speglar vardag (och fest).

Ett citat (ur ett brev till Curt daterat 1/11 2010) får spegla år 2020 (och 2021):

Ja, mer än så här blir det inte. Jag skulle ju kunna skriva mer om ångesten (rädslan att bli sjuk) och situationen för oss (och er och andra) under dessa coronatider. Men detta blir man ändå varse om dagligen, så man behöver ju inte späda på detta ännu mer.