Vecka 41

Efter hand avtog leken (idrotten fanns
kvar) och det blev mer att, på ungdomligt vis, hänga vid stationen och kiosken.
Precis som tidigare var det inte tal om att vara inomhus. När jag träffade
Bertil våren 2014 kunde vi båda konstatera att det var sällan, eller kanske
aldrig, som vi var hemma hos varandra. Förutom att hänga i ”centrum” så cyklade vi till
badet (på somrarna), var på biblioteket (som låg i källaren i ett av
boningshusen) och där vi, gömda av hyllorna, smygläste förbjudna böcker, men en
och annan bok lånades också. Biggles var en favorit.

Det var väl
kiosken som lockade mest. Där kunde vi kika in genom rutan och ana vilka
tidningar det fanns, för att inte säga allt godis (även om det inte
tillnärmelsevis fanns ett sådant utbud som idag). Kruxet var att vi sällan hade
några pengar att handla för. Men det var ändå en samlingsplats. Här hade man
koll på allt som rörde sig i centrum. Ibland kunde vi få syn på Bertils pappa
som med en förskräcklig fart på cykeln passerade oss på väg till
brandstationen. Larmet hade gått. Bertils pappa var deltidsbrandman och det var
också han som körde brandbilen.

Men en gång i
veckan var det ändå en högtidsstund. Då inhandlades veckans upplaga av Davy Crockett
och Kapten Mickey.