Vecka 21

Detta hände hösten 1955. Knappt hade skolterminen börjat, andra klass, förrän det var dags för lov. Ja, nu var detta inget lov där tiden skulle ägnas åt lek och idrott. Nej, det var det så kallade potatislovet. Tanken med detta var att barnen skulle vara hemma och hjälpa till med att ta upp potatis och kanske hjälpa till med andra höstgöromål. Nu hade vi inte egenodlad potatis, men desto mer fanns på gården, för på gården fanns ett brännvinsbränneri, så det gick åt mycket potatis.

Nu skulle det plockas potatis! Mitt mål var att tjäna ihop så mycket pengar så jag kunde köpa nya stövlar. Ja, så var det. Alltså inga fickpengar till godis eller annat förgängligt, nej, det var stövlar som gällde.

En traktor med en ”potatisspridare” där bak åkte upp och ner för fårorna och ”sprätte” upp potatisen. Nu skulle det plockas snabbt plockas upp och läggas i korgar innan traktorn kom tillbaka och nya potatisar ”sprättes” upp. Detta gick bra den första dagen, jag hann undan innan traktorn närmade sig. Värre gick det dag två. I min iver att göra rätt för mig glömde jag traktorn, jag hann inte undan. Jag hann slänga mig bakåt men olyckan gick inte att undvika. Framhjulet, jag såg detta själv, körde över mina lår och bäcken och man fick hejd på traktorn när bakhjulet var på väg upp samma väg. Jag har många gånger tänkt på vad som skulle ha hänt om även bakhjulen hade kört över mig helt, och för att inte tala om vad som hade hänt om jag kommit i kontakt med spridaren som hängde där bak på traktorn.

Jag tror att det var på den här åkern som olyckan skedde (bilden är tagen 2013).

Nu undrar du säkert om det blev ambulans och sjukhus. Men inte. Där kanske jag själv bidrog till detta. Jag sa säkert att jag inte hade så ont, att det inte behövdes. Men ändå? Kunde ett barn bedöma detta. Har någon blivit överkörd, och allra helst ens egen son, så borde detta väl ha varit det naturliga, att bli skjutsad till en sjukstuga. Jag förstår heller inte alla de som fanns runt omkring, att inte de reagerade. Jag kunde ju ha haft krosskador på skelett och inre blödningar i buken.