Vecka 24

Som de flesta ställen vi bodde på när jag var barn så kommer jag inte ihåg hur det såg ut inomhus. Och det var likadant här, jag har inga minnen från lägenheten. De minnen jag ändå har är hagarna och skogen som vette från baksidan av huset och ut i oändligheten. Det enda som gömde sig i skogen var luffartorpet. En fristad för de kringvandrande luffarna som ofta stannade upp i Gripenberg (en del ansåg nog också att Gripenberg var deras hemort). Luffarna kunde man oftast hitta inne, eller utanför, den lilla lanthandeln som låg precis på andra sidan vägen. Där samlades de och tog en pilsner och pratade om de vedermödor de genomgått och genomgår. Lanthandlaren var en godmodig människa som lät dem ha lanthandel som samlingsplats, och det var ingen annan heller som hade ont av luffarna. De fanns där emellanåt, de störde ingen, och så helt plötsligt var de som bortblåsta. Då var de ute på vägarna och luffade.

Bilden på lanthandeln har jag hittat på nätet. Ursprung okänt.