Vecka 14

Som jag skrev förra veckan så började jag skolan när vi bodde i Frinnaryd. Jag har knappast några minnen härifrån, ja, knappst från någon annan skola heller. Men det finns ett minne, ett dåligt sådant, från Frinnaryds skola. Så här var det.

Min mor var från Laholm i Halland. Detta hade satt sina spår i mitt eget språk. Till min lärarinnas förtret kunde jag inte säga r på ”rätt” sätt, alltså hennes sätt. Mitt r skorrade och hennes rullade. Nu skulle kärringen fostra den skorrande pojken. Hon utrustade mig med en spegel och så fick jag sitta, inför mina skolkamrater, vilka var både ettor och tvåor (B-skola), och säga r, alltså ett rullande r. Men mina skorrande r ville inte lämna min hals och flytta till tungan. Men hon fortsatte, ofta med: ”Men Kenneth, du måste göra rätt, säg efter mig”. Och så rullade hon på sina r, och jag skorrade vidare. Men till slut fick hon väl ge med sig, det gick inte. Jag minns hur jag skämdes inför mina skolkamrater där jag satt med spegeln framför mig och skorrade. Snacka om pedagogik. (Hämtat från biografin Gustavs häst och andra historier).

Jag och Bert framför Frinnaryds skola (fotograf är Curt).
Bilden är tagen våren 2013.